Alexander Jensen: Alexander Jensen: ”Nej min fru är inget svin – det blev ett missförstånd”
Det är alltid bra att kväsa missförstånd i sin linda, innan det börjar florera rykten på bygden som sedan antas vara sanning.
Därför vill jag nu förtydliga att min fru inte alls kallade ICA:s personal för svin. Även om jag förstår om det uppfattades på det sättet. Men min fru är väldigt snäll och skriker inte fula saker till någon, förutom till mig ibland.
Jo, jag vet att hon högt, välartikulerat och kanske med en aning aggressiv ton skrek ”SVIN” rakt in på lagret åt personalen hon precis hade mött.
Oj vilket hemskt beteende tänker du, men vänta... hon kan förklara det genom mig.
Det hela började med att vi kom på att vi kunde göra korv av vildsvinet som vi har i frysen. Vi var dock osäkra på om ICA i Borgholm sålde de viktiga ingredienserna grisspäck och fjälster. Vi kunde inte dra oss till minnes att vi hade sett det i affären tidigare.
Därför ringde jag och undrade om det fanns i sortimentet. Mycket riktigt, de hade detta i charken men inte ute i butiken utan på lagret.
Jag meddelade detta till min fru som efter jobbet hade i uppgift att handla. När hon kom till disken fick hon kontakt med personalen som med ett mycket vänligt bemötande frågade om hon skulle ha svinfjälster eller kronfjälster.
Hon blev osäker för att hennes drummel till man inte hade specificerat detta på handlingslistan. Personalen sprang in på lagret för att hämta grisspäcket så länge. Under tiden letade min fru efter receptet, och där stod det svinfjälster varpå hon genast skrek väldigt högt till den mycket trevliga personalen:
”SVIN!”
Personalen kom ut igen och undrade vad hon hade sagt. Denna gång var min fru betydligt tystare och tydligare med att det handlade om svinfjälster.
”Jag hittade receptet och det ska vara svinfjälster”.
Personalen sprang sedan snabbt in på lagret igen och gav min fru det hon hade frågat om. Efter en stund kom min fru på att hennes tidigare beteende kunde ha skapat en del missförstånd och tänkte:
”Nu kanske personalen tror att jag skrek svin till dom?”
Genast gick hon tillbaka och förklarade för personalen vad som hade inträffat några minuter tidigare och ville försäkra sig om att de inte var arga eller ledsna.
Den vänliga personalen hade märkligt nog inte uppfattat vad hon hade skrikit, men försäkrade henne om att det inte var någon fara. Hon förstod också det komiska i situationen. Min fru blev sedan full av skratt när hon insåg hur det måste ha uppfattats av de andra kunderna i butiken.
Min fru var alltså inte arg för att exempelvis den grillade kycklingen hade tagit slut, eller för att hela december hittills har varit en gråmulen sörja. Personalen hade inte heller förorättat henne på något sätt.
Min fru ville bara ha svinfjälster.