Ledare: ”Men herre gud, vi släpper iväg våra jobb...till Nybro!”
Det ska egentligen inte vara möjligt.
Visserligen heter företaget Spiroline sedan drygt tio år tillbaka, men för mig och alla andra heter det fortfarande Grönhögens Mekaniska. Vi pratar lika mycket södra Öland som Långe Jan, Karl X:s mur och Kalkstensbrottet. En av de absolut största arbetsgivarna i Mörbylånga kommun.
Ett fiasko. Sett med öländska ögon går det inte att beskriva företagsflykten på något annat sätt.
Mörbylånga kommun har länge känt till att den mekaniska verkstaden varit i behov av både bättre och större lokaler för att kunna växa till dubbla arbetsstyrkan. Det går att förklara svårigheterna att skaffa fram industrimark, med alla naturskydd inom kommunen.
”Upprördheten på södra Öland är nu stor efter att det sista större industriföretaget söder om Mörbylånga försvunnit.”Peter Boström
Naturskydd är politiskt viktigt i Mörbylånga, för samtidigt som Nybro jublade över nyheten om 40 nya jobb så var till exempel Mörbylånga kommun representerade vid världsarvsseminarium i Stockholm med först samordnaren Emma Rydnér och den politiske representanten Anna-Cajsa Arnesson (C), men sedan fyllde också Matilda Wärenfalk (S) och Ulrik Brandén (M) på.
Upprördheten på södra Öland är nu stor efter att det sista större industriföretaget söder om Mörbylånga försvunnit. Låt vara att inte alla som jobbar på Grönhögens Mekaniska bor på södra Öland - men de kanske äter i Kvarnen, handlar hos Tomas på Ica och tankar vid Runes i Södra Möckleby?
När Cementa lades ned skulle Kraftsamling Öland rädda vad som kunde räddas i den södra delen av kommunen. Ur kommunal synvinkel gick det sådär, för att uttrycka det snällt, om vi ska sammanfatta den senaste veckans recensioner från sydölänningarna.
För ett par år sedan hade vi nästan löjligt debattklimat i Mörbylånga kommun. Då skulle det rasas över de minst obetydliga ting. Märkligt nog lyser den politiska debatten just nu helt med sin frånvaro i Mörbylånga. Det är ett demokratiproblem. Jo, det är någon insändare kring någon kulturkanon och fisket i Östersjön - men de verkligt heta frågorna för oss som bor här?
Hur får vi hela Mörbylånga kommun att leva? Vad görs och vad görs inte för att underlätta företagssatsningar? Ska Mörbylånga enbart vara en ”boendekommun” och överlåta jobben åt kommuner som Nybro? Hur kan vi med våra viktiga naturvärden ändå skaffa nödvändiga industrimarker för att åstadkomma jobb?
Det handlar inte om tjänstemän, för i mina ögon har Mörbylånga här ambitiös och duktig personal. Här handlar det i stället om att genom politiska beslut skapa riktlinjer och möjligheter.
Det håller faktiskt inte att vi släpper iväg 20, 30, 40 öländska jobb...till Nybro!
