Sov i husbilen – då gick tjuvar in i bostaden: ”Det vänder sig i magen”

Susanne och Karl-Johan Dahlström ordnar med försäkringspappren som ligger framme på köksbordet. Tankarna snurrar ännu.

– Jag mår illa när jag tänker på det, det vänder sig i magen. Tanken att någon har varit här inne i hemmet, det är obehagligt, säger Susanne.

Det var natten till tisdag som deras hem hade besök av en eller flera inbrottstjuvar, samtidigt som paret befann sig i Kalmar med sin husbil.

– Vi parkerade vid gästhamnen i Kalmar i måndags för att träffa två andra par. På tisdagen åkte vi hem runt lunchtid och kommer hem till detta...

Synen som mötte dem när de öppnade dörren till bostaden var uppställda garderobsdörrar för att minska insynen utifrån, samt neddragna persienner mot framsidan av bostaden.

– När vi öppnar ser vi att hela huset är fullt med glassplitter. Vi ringde direkt och polisanmälde och fick inte gå in förrän polisen varit här.

Kontoret var upprivet, likaså garderoberna.

– De har tömt hela mitt smyckeskrin. Det är bland annat smycken efter min mamma och mormor, smycken jag aldrig kommer få se igen. Det är sorgligt, säger Susanne.

– De vet exakt vad de ska ta! Det är guld och kontanter. Datorer, matsilver och mynt har de inte brytt sig om, det är för tungt att bära, tillägger Karl-Johan.

Förutom smycken fick tjuvarna med sig runt 5 500 kronor i kontanter som förvarats i en bankväska.

– Men, de har inte stökat ner mer än i garderoben och kontoret. De har till exempel inte rört alkoholen, Kalle samlar ju på whisky. De kunde likaväl ha slagit sönder och förstört. Om man nu inte kan säga att tjuvar är snälla så var de i alla fall humana, säger Susanne och beskriver tillvägagångssättet:

– Enligt polisen som var här åker dessa tjuvar nu runt och rekar på husbilars registreringsnummer och tar därmed reda på var man bor. Bara två dagar tidigare inträffade nämligen ett exakt likadant inbrott. De drabbade hade också stått i gästhamnen.

Paret visar den sönderslagna altandörren. Troligtvis har en sten plockats från stenmuren, därefter har gärningsmannen gått in via altanens skjutdörrar, virat stenen i en av filtarna som låg på utemöblerna och sedan krossat treglasfönstret på dörren in till bostaden.

– Grannarna har inte hört någonting. Både filten och att de var inne på altanen dämpade ljudet.

De beskriver att Hållbar Plats är ett lugnt område trots så många nyinflyttade.

– Däremot hade en annan granne lagt märke till en man som stannade till utanför vårt hus klockan tio på måndagskvällen. Han hade haft huva på sig och pratade i telefon. Vi är övertygade om att han var ute och rekade.

Händelsen sätter sina spår. Susanne menar att hon känner en otrygghet och att hon har svårt att koppla bort händelsen.

– Det var jättejobbigt att komma hem igår. Jag mår inte bra och tankarna är hela tiden runt det här, jag kan se hur de går runt här inne och rotar. Det är så hemskt.

Trots allt, menar Karl-Johan att det kunde slutat betydligt värre.

– Tänk om jag hade varit iväg en sväng med husbilen själv och Susanne varit här hemma ensam när det plötsligt smäller till, vem vet vad som hänt då?

Under onsdagen fortsätter arbetet med att få hemmet iordningställt. Bland annat ska den heltäckande mattan ute på altanen rivas ut då glassplitter fortfarande finns kvar i den.

– Mitt i allt så måste vi ändå säga att alla kontakter har gått väldigt smidigt. Ocab var här snabbt och städade och vi anmälde till försäkringsbolagen, det har varit en fantastisk service på Länsförsäkringar och Dina försäkringar, väldigt bra bemötande.

Nästa steg blir att installera larm och övervakningskameror inne i bostaden.

Kommer ni våga ge er ut med husbilen nu?

– Just nu känns det inget bra, man kanske bör försöka dölja registreringsskylten på husbilen om vi åker iväg någonstans. Försöka göra det svårare för dessa kriminella att ta reda på var man bor, avslutar Susanne.