Mattis Andersson: ”Vad i helvete, han är ju inne på planen”
Den genuina ÖB-läsaren kanske redan har koll på det. Att det är en utböling som har kommit till ÖB-sporten. Den än mer skarpsynte och kanske fotbollstokiga läsaren har kanske också koll på att det är en fotbollsdomare som nu far runt över ön för att bevaka den lokala idrotten.
Att jag som fotbollsdomare och gammal medioker fotbollsspelare sitter inne på många trötta och uttjatade historier gör säkert ingen förvånad. Enligt mitt eget tycke sitter jag på en hel del trots min ”ringa ålder”. Nu när jag sitter hukad över tangenterna i Färjestaden tänkte jag bjuda en liten anekdot.
Vi är i.... (trumvirvel), Hulterstad, och det fläktar inte, det blåser som fan.
Det är inte bara vindar, det regnar också, väldigt mycket.
En gammal domarkollega vid namn Magnus Hansson (inte den gamla FIFA-domaren) ringde till mig under dagen. Han hade inte möjlighet att döma b-lagsmatchen som skulle spelas mot IFK Borgholm. Fotbollsälskande som man är tackade man ja.
Matchen spelades mitt i juni 2017 och när jag kom till Kvarnvallen såg jag knappt linjerna. Den vita färgen hade regnat bort och matchens första problem fanns redan innan matchstart.
Lagen var mindre bekymrade över problemet.
”Det är lika för båda lagen”.
”Vi får ta det för vad det är”.
Men för mig som domare är det inte roligt när en helt plötsligt oförstående spelare blir vansinnig, för att en boll är inne eller ute. Problemet fick för min del gärna lösas.
Nåväl, strax innan matchstart påbörjades arbetet med att förstärka långlinjer och kortlinjer. När det skulle singlas slant skymtade jag hur en äldre herre gick med sin linjeringsmaskin längs den ena långlinjen.
Oj, det var på håret tänkte jag. När matchen väl var igång tog regnet fart riktigt ordentligt. Efter bara en liten stund var det stört omöjligt att se linjerna. Den äldre mannen bekymrade sig inte märkbart utan fortsatte längs den andra långlinjen och när spelet närmade sig sågs han bara lyfta bort sin maskin. Det var något som var så otroligt gemytligt i hela händelsen och jag kunde verkligen inte hålla mig för skratt. Fokuset var otroligt skiftat, det var 50/50 mellan matchen och eldsjälen som jäktade längs med linjen.
Hörna döms. Vi hade spelat en liten stund av den första halvleken när jag vände mig om för att se vart mannen tagit vägen. Samtidigt som jag vände mig om hörde jag en av spelarna utbrista ett: ”Vad i helvete, han är ju inne på planen”. Samtidigt såg jag hur mannen passade på. In på planen för att krita ett straffområde på andra planhalvan. Strax efter att hörnan lagts står han mitt i straffområdet, hos en ensam målvakt, för att också göra en straffpunkt.
Fem minuter senare vid en inspark fick jag ögonkontakt med hjälten. Han höjde armen i skyn och ropade: ”jag är färdig nu”.
Efter matchen när jag försökte utläsa mina bortregnade kråkfötter för att rapportera matchen försökte jag reflektera över vad som hänt. Stirrandes in i väggen stannade jag upp och tänkte ”hur i hela friden hamnade jag här?”. En b-lagsmatch på sydöstra Öland, i spöregn, med kor som publik och en planskötare som visserligen håller världsklass.
Nåväl, det skapades i alla fall ett lokalbollsminne för livet.
”Fem minuter senare vid en inspark fick jag ögonkontakt med hjälten. Han höjde armen i skyn och ropade: ”jag är färdig nu”.”Mattis Andersson.
