Stina-Clara brinner för demensvården
I stora delar av sitt liv har Stina-Clara Hjulström arbetat för att personer med demens skall få det bra, att vården av dem skall fungera och att även den som inte längre kan tala för sig skall respekteras. Men de tunga uppdragen är slut sedan en tid.
– Jag vill inte vara med längre, jag tycker att äldreomsorgen utvecklas förfärligt, säger hon när vi träffas inför den allra sista Klockargårdskonferensen.
Stina-Clara är helt klar över när försämringen av äldreomsorgen startade.
– Det var med Ädelreformen 1992. När kommunerna skulle ta över vården utan att ha den kompetens som behövs. Och än har ingen kunnat tala om för mig hur det gick till när Ädelreformen klubbades.
Det var genom Klockargården i Löt som Stina-Clara blev rikskänd inom demensvården och som har fått ge namn åt såväl konferenser och fond. Hon startade en verksamhet för, som hon säger, de gamla, förvirrade och lite snurriga personerna. De som togs omhand i hemmet av en anhörig, ofta en kvinna. Hon såg att de anhöriga behövde avlastning och att den dementa personen behövde lite stimulans.
När Stina-Clara fick ett pris för verksamheten i Löt genom Natur & Kultur startade hon så småningom Klockargårdsfonden. Det ledde till att det i 25 års tid har varit en stor konferens för undersköterskor och vårdbiträden inom demensomsorgen på Strand Hotell i Borgholm.
– De som jobbar inom demensvården gör ett fantastiskt jobb, de måste få uppskattning åtminstone för ett dygn. Jag har kallat Klockargårdskonferensen för undersköterskornas egen Nobelfest.
Hon säger att personalen inom demensvården gör ett storartat jobb. Men hon är förargad över att de inte får den uppbackning som de skulle behöva av sina chefer.
– Det är den viktigaste uppgiften som en chef har, att se till så att personalen mår bra. I dag måste de stämpla in och ut hos varje person för att räkna minuter. Det är horribelt. Varför visar man inte tillit till personalen? Och varför säger inte facket ifrån?
En sista Klockargårdskonferens hålls i början av november, återigen med den populäre och rikskände geriatrikern Yngve Gustafson som föreläsare (se särskild artikel).
Därefter avvecklas Klockargårdsfonden.
– Det känns naturligtvis lite vemodigt, men det finns inte längre någon som orkar arbeta med den. Det är mycket arbete för att få det att fungera.
