Mååååndag morgon

Nyheter • Publicerad 15 april 2008

Mitt huvud känns så tungt.Men det gör det jämt, eftersom det är fullt med allt jag hört, sett, lärt och erfarit hittills i livet. Värre är det då med öronen. På grund av allt telefonerande till skördefestdeltagarna som ännu inte kommit in med sina texter (som vanligt) till skördefestprogrammet. Friktionen mellan telefonluren och öronen utvecklar en värme som gör öronen röda och varma. Så jag funderar på om jag ska ta fram symaskinen och sy en liten påse som jag kan ha isbitar i. Då kan jag växla, så att jag har ispåsen på ena örat och telefonluren på andra örat och sen byta. Men all kommunikation mellan människor sker inte per telefon och mejl. Det finns papperspost också. Ute i brevlådan vid vägen.Och NU ska ni få höra:Idag när jag gick ut efter pappersposten och kom in på gården igen hörde jag ett litet prassel. Jag lokaliserade det till foten av ett av uthusen. Och vad fick jag se.....Där var ekorrungen! För en vecka sen satt den ju och gnydde strax utanför holken där familjen bodde. Jag tar aldrig vara på djurungar som ser övergivna ut. Så jag lät det vara i över en timme. Men mamman hämtade inte ungen och sen låg den våt av regn och kall nerramlad på marken och gnydde. Jag kunde inte annat än stoppa dem mellan mina vidlyftiga, goa, varma bröst i BH:n. Sömnlös låg jag hela natten med det lilla livet så. Nästa dags ringande till veterinärer resulterade till slut med att det bästa var att sätta den i boet igen. Som en sista chans, för ingen visste nåt om ekorräddning. Stefan på jobbet körde i ilfart med ekorrungen i en strumpa (vilket jag förberett eftersom vidaretransport till veterinär, som jag tänkt, skulle ske med en man...utan bröst). Det rådde idag ingen tvekan om att det var just den ekorrungen. När jag sa till den: ”Hej, vi känner ju varann eller hur?”, så satte den sig och tittade på mig. Kände igen rösten förstås. Annars hade den ju stuckit som blixten. Och när Stefan la tillbaka den i boet låg en unge död nedanför och en annan hade klängt ut ur boet och fastnat i en springa död. Så ”vår” ekorrunge är enda överlevande i kullen. En tonåring med små, toppiga bröst hade inte klarat saken så bra som päronformade jag med min gamla, stora byst som nu räddat liv! Anne Wilks

Så här jobbar Ölandsbladet med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons