På fredagen, en vecka efter att rättegången i Kalmar tingsrätt avslutades, föll domen mot 38-åringen.

Mannen fälls för försök till mord och grovt barnfridsbrott, då parets gemensamma barn bevittnade den våldsamma och vansinniga knivattacken på morgonen den 19 juli.

Straffet blir 16 års fängelse och utvisning på obestämd tid. Hustrun, som ådrog sig flera skador som hade kunnat döda henne, får ett skadestånd på 370 000 kronor.

Tonårsdottern, som först försökte stoppa sin pappa och när det inte gick sprang och larmade grannar, får ett skadestånd på 215 000 kronor. Om ersättningens nivå skriver rätten: ”YY har på nära håll sett hur en person hon borde ha kunnat finna trygghet och kärlek hos istället försökt döda hennes mamma. Omständigheterna är sådana att kränkningsersättningen måste bestämmas till ett högt belopp.”

Kvinnan berättade under rättegången att hon kommer behöva rehabilitering för sin hand där två fingrar inte fungerar som de ska, att hon nu lever med återkommande smärta och mardrömmar och att hon kommer behöva vårdkontakt under lång tid framöver. Tonårsdottern blir numera skrämd när personer är närvarande som hon inte förväntar sig, berättade mamman vidare. Hon tros vara i behov av psykiatrisk hjälp och stöd under lång tid framöver.

Kvinnan och barnen har nu flyttat från Öland.

38-åringen själv berättade om sin vilja att skada hustrun, men inte mörda henne, efter att hon berättat att hon ville separera. Den aktuella morgonen ville han, i ett berusat och förvirrat tillstånd, skära sig själv med kniven - men när hustrun dök upp ”tappade han sitt förstånd och sin besinning” och började hugga henne gång på gång.

”Han förstod inte vad han gjorde men han hade inga planer på att döda XX. Hade han velat döda XX hade han kunnat göra det vid andra tidigare tillfällen när de var ensamma.”

När polis anlände till platsen efter att grannar larmat låg både kvinnan och mannen på gräsmattan. Båda var täckta av blod och allvarligt skadade – mannen hade slutat hugga kvinnan och istället börjat hugga sig själv.

En av de första poliserna på plats beskrev händelsen som ”bland det värsta han upplevt under sin tid som polis”. Han trodde inte att kvinnan skulle överleva – hon var täckt av blod som forsade från ett flertal skador på kroppen, hade dödsångest och fullständig panik.

”Såväl han som hans tre kollegor upplevde det som en jobbig händelse. Något som förstärktes av att det var barn på platsen, däribland den yngre flickan som hade sett delar av händelsen.”

Tingsrätten konstaterar att mannen har utövat ”ett ohämmat våld” mot kvinnan, som riktats mot bland annat bröstkorg, buk och huvud. Varken kvinnan eller dotterns vädjanden har fått honom att sluta. Och när de tagit sig ut på gräsmattan utanför bostaden har han inte gjort något för att hjälpa kvinnan, utan tvärtom förklarat att de två ”skulle dö tillsammans”.

”Sammantaget anser tingsrätten det visat att NN agerat med direkt uppsåt att beröva XX livet. Det innebär att gärningen ska bedömas som försök till mord”, skriver rätten i sin dom och fortsätter:

”NN har utövat omfattande och allvarligt våld mot XX och hans angrepp har pågått under en lång tid samt fortsatt även efter att XX inte längre förmådde göra motstånd utan var försvarslös. Särskilt allvarligt ser domstolen på att NN fortsatt angripa XX även efter att YY (dottern) kommit in på toaletten och att han i samband med detta i det närmaste inbjudit YY till att bevittna vad inget barn bör behöva se.”

Om utvisningen skriver rätten att mannen ”i princip” saknar annan anknytning till Sverige än den han har genom sin familj – som han nu döms ”för synnerligen allvarliga brott mot”. Det finns därför i det avseendet inga hinder för att efter avtjänat straff utvisa honom från Sverige, med förbud att komma tillbaka.