Allt började med en turbulent prematurförlossning vid Länssjukhuset i Kalmar efter sista semesterdagen på Öland 2020. Melker föddes sju veckor för tidigt, och den nyblivna trion fick spendera mycket tid på sjukhus. En tuff period som gav tid för reflektion.

– Det gjorde att vi fick lite perspektiv på livet efteråt. Efter en sån grej reflekterar man mycket och man inser vad skört allt kan vara. Tankarna börjar gå och frågor som: ”Vad ska man göra med sitt liv egentligen”, blev väldigt högaktuella där när vi satt i vårat hyreshus. Vi kände att, nej! Det här är inte vad vi vill göra med våra liv. Vi måste bryta oss loss och göra något annat för det här kommer inte fungera, berättar Sandra Wennerholm.

Sandras föräldrar har sedan länge varit säsongare på Böda Sands camping, och Öland har under hennes uppväxt varit som ett andra hem under somrarna. Rickard och Sandra blev ett par för 13 å sedan och har spenderat flera somrar med att cykla mountainbike på öns norra del. Då skämtades det om att någon gång flytta hit.

Nu blev skämtet plötsligt en möjlig realitet.

– ”Varför inte”, tänkte vi. Vi har fastnat för miljön och tystnaden här och har tidigare skämtat om det, säger Rickard Karlsson.

– Vi kände lite att det är nu eller aldrig. Ska man göra något sånt här ska man göra det medan Melker är liten. Innan han får vänner och sånt på skolan, säger Sandra.

I februari klubbades ett husköp i Bredsättra igenom med inflytt i september. Ett jobb var säkrat redan innan flytt. Men därutöver var planerna flytande och kontaktnätet skralt. Nu väntade en 35 mil lång flytt från Bollebygds kommun utanför Göteborg till Ölands östra sida.

Hur var reaktionerna hemma när ni droppade bomben om flytt till andra sidan Sverige?

– De var väl inte jättenöjda. Mamma var ändå ganska lugn. Jag har en kusin som flyttade till Australien så vi har använt det lite som argument, säger Rickard och skrattar.

– Sen klart att de tycker att det är lite tråkigt. Det är ju första barnbarnet för dem också, fortsätter han.

Krig och inflation var inget hinder

Husköpet roddes i land strax innan Rysslands invasion av Ukraina och innan världsekonomin sattes på sin spets. Trots mångahanda råd och åsikter från omgivningen var paret fast beslutna att gå igenom med köpet.

– Vissa sa det att: ”Är ni inte kloka? Vad håller ni på med, säg upp kontraktet!”, men vi var väldigt fast beslutna att göra det här. Vi ska banne mig kämpa. Det är vår dröm och vårt liv. Ingen annan ska få ändra oss från att göra det. Det har varit våra ledord ganska länge, säger Sandra.

Lite längre fram i tiden finns stora planer med gårdsprojekt och renoveringar. Till sommaren planerar paret att anordna hönsgård på tomten och framtidsdrömmen är att kunna hålla en mindre besättning får och eventuellt bygga upp en angränsande ladugård.

– Den långsiktiga planen är att bygga upp den här gårdsmiljön som fanns här en gång i tiden igen. Det klassiskt öländska lantgårdsstuket som har försvunnit från den här gården idag, säger Sandra.

– Alla planer som vi haft på renoveringar och sånt har vi fått lägga på is nu tills världsläget blir lite bättre. Man får sitta ner i båten och göra sånt som vi kan fixa själva, som inte kräver massa pengar, säger Rickard.

Med sociala medier till hjälp

Att lämna sitt liv och vänner bakom sig och helt på egen hand skapa sig ett nytt liv på ett nytt ställe är för många ett stort steg. Och att finna nya vänner i vuxen ålder kan vara lite knepigt. Sandra och Rickard tog hjälp av sociala medier, med en öppen förfrågan till att hitta nya bekantskaper. Något som visade sig ge stor effekt.

– Vi sa det att vi gör en annons på vinst och förlust. Antingen får folk skratta åt oss och tycka vad de vill. Eller så kommer det bli som det som hände. Vi fick jättebra respons, säger Sandra.

Har ni varit på någon dejt?

– Ja, vi har haft en redan och de ska vi träffa på lördag igen. Sen på söndag ska vi träffa ett nytt par, berättar Sandra.

– Sen är det många som skrivit till oss som sitter eller har suttit i samma situation. Många som har välkomnat oss till ön, och flera som skrivit att det var en liten dörröppnare att faktiskt våga göra något liknande själva, fortsätter hon.

– Vi sa det att vi får väl bli de där jobbiga jävlarna som bjuder alla på kaffe för att få lära känna lite folk. Det får la vara lite obekvämt i början. Man får jobba lite för det, men det verkar fungera, fortsätter hon.