Magnus Jansson: Magnus Jansson: ”Att GAIF:s pendel skulle slå tillbaka så här hårt kunde jag faktiskt inte tro”
”Det har kraxats i flera år om samma sak. ”De lever på lånad tid”, ”snart börjar raset”, och så vidare. Serieresan som GAIF:s herrlag inledde med Bosse Nilmert har fått många tyckare och tänkare att vädra sin åsikt längs vägen. Nu fick de slutligen rätt. Föreningen trillade ur trean förra året och föll – otroligt nog – rakt igenom fyran i år. 2021 spelar laget i division 5 igen.
Undertecknad väljer att ställa sig i den positiva ringhörnan och tackar för framgångssagan som man bjöd den öländska fotbollen på”.
*****
Så skrev jag i en motivering när jag utsåg ”olyckskorparna kring GAIF:s serieresa” som vinnare i kategorin ”se, vad var det vi sa” på Alternativa Fotbollsgalan i höstas.
Jag står fortfarande fast vid den där grundåsikten.
Sett över ett decennium eller fler så går det sportsligt upp och ner i princip varje seniorförening. Man måste på något sätt kunna acceptera, tåla lite tyngre år om man också vill ha de riktigt minnesvärda säsongerna. Jag tror inte många utanför Glömmingelunden hade tackat nej till att återuppleva deras guldår – för helsike vilket drag det var kring herrlaget i mitten på 2010-talet.
Nu är man tillbaka på normal serienivå igen, men b-lagsverksamheten, bredden och tryggheten har försvunnit längs vägen. Att pendeln skulle slå tillbaka så här hårt kunde jag faktiskt inte tro.
Hade det gått bättre med en Patrik Nilmert-typ kvar vid värvningsrodret?
Hade fler spelare behållit glöden om man fått ha en normal, coronafri inomhusvinter som ett steg mellan säsongerna?
Kanske.
En tillbakablick i fotoarkivet ger snabbt en påminnelse om att det har funnits oändligt många duktiga fotbollsspelare i föreningen under perioden som bland annat innebar dubbla division 3-avancemang.
Det har varit en hög omsättning i truppen. Några namn har kvickt försvunnit ut i periferin, varit med till och från, medan andra lämnat efter bara någon säsong.
Nu har många av 2020-truppens äldre spelare slutat. Inget konstigt i sig. Flera (mindre äldre) spelare har också lämnat för nya lag. På samma sätt som den täta spelarkärnan haft en positiv dragningskraft tidigare så får den nu negativ påverkan.
Känslan utifrån är att det har blivit lite av en mental snöbollseffekt. Allt har bara dött, känns det som.
Bakom 30+-kärnan finns inget alls att bygga vidare på, inga unga spelare som också kan hjälpa till att intressera fler kompisar i samma ålder att komma dit. Föreningen misslyckades med att locka över juniorer från Färjestaden, men bara den senaste veckan har många unga namn lämnat Tallhöjden för andra öländska seniorlag.
*****
Räddningsplanen på ”Lunden” är presenterad. Nästan ingen vill träna, men man har lyckats säkra väldigt många ”gubbar” som alla kan tänka sig att spela någon, några eller många matcher för att hålla laget igång.
Det säger också något, om mycket.
I grunden är det ju naturligtvis en tråkig och negativ lösning, det verkar dock ha varit det enda alternativet till slut. Det är fortfarande tidigt, det kan bli bättre än vad man tror, det kan rentav leda till träningar redan den här säsongen – och jag tror att den förmodat profilstarka truppen ändå kommer ta sina division 5-poäng.
Men det sportsliga på planen är ju inte huvudsaken i år.
Nu handlar allt om att hålla liv i herrverksamheten i hopp om bättre tider.
Miljonfrågan:
Blir detta en räddningsplanka mot en positiv vändning redan inför 2022, eller kommer det visa sig vara en konstgjord andning som misslyckas?
Siktet är naturligtvis inställt på det första. Man ska ha klart för sig att det väntar ett otroligt hårt föreningsjobb för att vända en negativ spiral som gått så här djupt.
Seriekonkurrenten Böda/Högby ser ut att överleva i år, mycket tack vare sina egna ungdomar som kommit upp de senaste säsongerna. Någon sådan ”kran” har inte funnits i Glömminge-Algutsrum sedan föreningens fullskaliga sammanslagning 2018, och även många år innan dess.
Det borde kunna bli bättre om ett par år. Med tanke på att Algutsrum/Strandskogen/Glömminge-området växer stadigt så finns det rimligtvis potential för ungdomslagen att växa ännu mer i spelarantal. På sikt kan den egna försörjningen bli riktigt bra om föreningen lyckas lösa den nuvarande problematiken.
******
En annan fråga som ingen har ett svar på än:
Vad händer egentligen med vårsäsongen i lokalfotbollen?
För några veckor sedan var jag tämligen säker på att samhällsläget skulle tillåta seriepremiärer i mitten av april. Nu har jag börjat tveka rejält.
Samtidigt ska vi på ÖB-sporten försöka skriva upp säsongen fram tills dess. Det är inte helt lätt att välja väg och lägga en planering. Förra året ändrade vi taktiken, skippade klassiska Fotbollsbladet och pytsade istället ut samma artiklar i det vardagliga bladet.
Så kommer det bli även i år, på grund av omständigheterna.
Första nedslaget dyker snart upp i tidningen.
