Birgittas naturintresse blir till glädje för barn som har sommarlov på Öland

Idag firar Birgitta Ruthberg-Tillström sin 80-årsdag. Det sker i all enkelhet tillsammans med maken Holger och en god vän. Och hon vill absolut inte uppvaktas med presenter eller blommor. Istället gör hon en insamling till förmån för de barn från Lettland som sedan många år har tillbringat sina sommarlov i Sandby prästgård.

Birgitta föddes i Uppsala och kom till Kalmar som 22-åring då hon började på en fyraårig folkskollärarutbildning på Rostad seminarium. Att utbilda sig i Kalmar var ett förslag från Birgittas far då han hade bekanta både i Kalmar och på Öland, bland annat prosten Einar Svensson i Glömminge.

Efter att ha fått sin examen 1967 fick Birgitta sin första lärartjänst i Östra Vemmerlöv i Skåne.

– Men jag ville tillbaka till Kalmar och till Öland eftersom min blivande man bodde här. Honom hade jag träffat när jag hade sommarjobb som husfru i SLT:s semesterhem på Öland under studietiden, berättar Birgitta.

Hon flyttade till Öland 1968 och fick omgående en tjänst som lärare vid Glömminge skola. Där stannade hon i 18 år med ett uppehåll för utbildning till speciallärare vid Uppsala universitet. ”Det var helt underbara elever”.

Tillsammans med sin make flyttade hon in på gården i Åstad där hon bodde tills hon efter en skilsmässa lämnade Öland 1986.

– Åren som lärare i Glömminge var de bästa i mitt liv, men omständigheterna gjorde att jag slutade och istället flyttade tillbaka till Uppsala.

I Uppsala fick hon genom goda vänner arbete som lärare vid Livets Ords skola och där stannade hon i närmare tio år. Birgitta trivdes bra med elever och lärare men när orken tog slut avslutade hon sin tjänst och efter några år flyttade hon åter till Kalmar där hon träffade Holger Tillström.

– Vi kände varandra sedan vi var unga och när jag kom tillbaka fick vi kontakt med varandra igen. Efter en tid vigdes vi på Vickleby Alvar.

När Birgitta var 7 år fick hon en kamera av sin far och allt sedan dess har hon varit intresserad av att fotografera, framförallt i naturen.

– Nu på äldre dar är det Holger, som är fotograf, som har lärt upp mig på riktigt. Jag har olika kameror men idag använder jag mest mobilkameran och när det blir bra bilder trycker jag upp dem till vykort.

Under några somrar i början av 1980-talet tog Birgitta och hennes man hand om Mirdza vars far kom från Lettland. 1984 fick Mirdza komma till Sandby prästgård och sedan dess har Birgitta haft ett stort hjärta för barnen från Lettland och verksamheten som Lettiska Hjälpinsamlingen har där varje sommar.

– Jag fotograferar och säljer sedan korten och så länge jag lever, har ork och möjlighet vill jag göra det jag kan, säger hon.

Livet har varit brokigt för Birgitta. Tunga uppbrott, sjukdom och avsked har kantat hennes väg men också lyckliga stunder.

– Jag är troende och ser att det finns en röd tråd genom livet som har lett mig dit jag är idag och till de platser dit jag har kommit. Jag tror att jag har fått betyda en del för dem som jag har kommit i kontakt med.

Omsorgen om barnen från Lettland är en viktig del av Birgittas liv men sedan 2009 finns det ännu en sak som tar upp tid och energi i hennes liv.

– Då invaldes jag som ordförande för Rällaskogens Vänner. Skogen är unik, den och Öland ligger mig varmt om hjärtat.

Med stolthet konstaterar hon att Rällaskogens Vänner har bidragit till att skogen har blivit ett naturreservat sedan januari i år. Birgitta har vandrat i Rällaskogen sedan 1965, hon har satt upp fågelholkar och inventerat fåglar. ”Jag älskar skogen, tyvärr är många av de fina fåglarna borta nu när det har blivit mer park än skog.”

– Och det måste bli ett slut på körningen med mountainbike i skogen. Cyklarna förstör stigar och trädrötter, så får det inte gå till. Jag är beredd att gå till landshövdingen så att länsstyrelsen får ta upp frågan.

När Birgitta firade sin 70-årsdag gjorde hon en insamling till förmån för Lettiska hjälpinsamlingen. Sedan dess har hon sålt vykort till förmån för barnen från Lettland och lämnat stora intäkter till Lettiska Hjälpinsamlingen. När hon idag fyller 80 år gör hon en likadan insamling. ”Presenter och blommor vill jag absolut inte ha, men är det någon som vill gratulera mig så är det mer än välkommet med en slant till insamlingen.”

– Eftersom jag inte har några egna barn brukar jag säga att de som kommer hit några veckor varje sommar är mina. Jag känner så mycket för dem.