Alexander Jensen: Alexander Jensen: ”Det var yoghurt, mjölk och müsli precis överallt”
Detta upprepades flera gånger utan problem. En gång missade han lite och råkade spilla en stor klick yoghurt ner i sitt knä.
”Oj”, utbrast han men fortsatte att äta sin frukost.
”Det är ingen fara, det är sånt som händer”, sa jag och försökte låta övertygande.
En av de saker jag har fått jobba mest på med mitt föräldraskap är toleransen för kladd och spill. Jag har löjligt stora problem med sådant. Innan vi skaffade barn brukade jag klaga högljutt på min fru om hon spillde lite mat på tröjan eller råkade tappa ett glas i golvet.
Jag avskyr allt som är kladdigt, exempelvis har jag väldigt svårt för att knåda deg eller folk som äter semlor med händerna. Jag har ingen aning om vad det här märkliga beteendet kommer ifrån. Ännu märkligare är att jag inte stör mig lika mycket om det är jag som råkar spilla. Det är betydligt värre att se andra göra det.
Jag hade helt enkelt en hel del att jobba med när vi fick barn eftersom de måste kladda för att kunna lära sig. Bordskicket är en lång process.
För några veckor sedan skippade vi pipmuggen och vi har under lång tid försökt uppmuntra vår son att använda bestick så gott det går.
Det börjar sätta sig allt mer och han är duktig men ibland tycker han att det är enklare med händerna och ibland sker olyckor med muggen. Det blir allt mer sällsynt med måltider som går helt överstyr men igår var det en sådan dag.
Frukosten med min son fortsatte utan något större spill eller kladd. Men det sista i skålen är alltid svårt att skrapa upp och det här är en grabb som vill försöka göra det mesta själv.
Men det är inte lätt. Yoghurten hamnade på bordet istället för på skeden och när han skulle försöka få upp yoghurten från bordet så smetade han ut det fullständigt. Då tappade han fokus helt och kom på att det han gör är väldigt kul. Med yviga rörelser blev bordet allt mer täckt av yoghurt och av bara farten vältes muggen med mjölk, som spred sig snabbt över bordet och letade sig ner till golvet.
Bordet började mer och mer se ut som början på en Jackson Pollock-målning.
”Måla, pappa!”, ropade han glatt.
Vid det här laget hade jag fått panik och samlade kraft för att lyckas lugna kaoset på ett pedagogiskt sätt. Efter flera tydliga uppmaningar hejdades hans konstnärskap, men bara tillfälligt. När jag lämnade bordet för att hämtar disktrasan började min son att äta av det som fanns på bordet med händerna.
Inom några sekunder var hela hans ansikte, bröst och ben täckta med blandningen av mjölk, yoghurt och müsli. Han avslutade sessionen med att dra sina händer i håret.
Det var yoghurt, mjölk och müsli precis överallt.
”Tack tack”, sa han nöjt.
Jag drog en djup suck och bet mig hårt i läppen samtidigt som jag bar in honom i duschen. Han har en del att jobba med när det gäller bordsskicket, och jag med min fobi för kladd.
