På väg
En brygga kan byggas rak, med stadiga räcken och med en och annan frälsarkrans på plats. En enkel och skyddad väg och om det skulle hända något farligt så är det nära till räddningen.
En enkel väg genom en ljus skog är skön och spännande – vad väntar där bakom kröken? Ingen kan veta säkert även om vi har förväntningar och ibland tror oss veta. Kanske är det en hemlig trädgård, kanske ett skyggt rådjur som står stilla och tittar på oss när vi kommer.
Och vägen som tar oss från plats A till plats B när vi är på resa kan vara känd men ändå bjuda på oväntade och oönskade upplevelser. Bilköer som stoppar upp, vinterväglag som riskerar både olyckor och förseningar, vägarbeten som stör den jämna farten. Det går inte riktigt som vi vill och irritationen ligger på lur.
På samma sätt är det med vår väg genom livet. För några kan den vara enklare än för andra. Inte spikrak, men inte heller så många krökar eller avkörningar.
Andra planerar tydligt från tidig ålder hur livet skall bli, väljer utbildning, vänner och arbeten för att komma dit man önskar. Men sedan händer det oväntade, det som försenar och ändrar alla planer. Kanske något som förgyller livet på ett oväntat sätt. Kanske en oönskad händelse som förstör alla vackra planer.
Ingen av oss vet när vi föds och växer upp hur livet kommer att se ut framöver. Vi kan planera, vi kan jobba för att komma dit vi vill, vi kan ta hjälp av varandra och vi kan försäkra oss om att det finns hjälp att få. Men vi kan aldrig vara säkra.
”Om du vill lära känna vägen framför dig, fråga dem som går åt andra hållet.”Kinesiskt ordspråk.
Vi kan inte vara säkra på vår egen väg och inte heller på våra medmänniskors. Vi ser det yttre, hur livet har formats och vart vi har kommit. Annorlunda är det med så mycket osynligt som har hänt och som bara jag själv känner till.
Kanske både behöver vi och vill vi ha hjälp för att komma vidare. Då får vi själva vara beredda att dela med oss. Ett vänligt ord som kan betyda så mycket, ett vanligt vardagssamtal över en kopp kaffe eller hjälp med ett extra ärende.
Kanske finns det ibland någon i vår närhet som behöver lite extra stöd? Då får vi se det som en gåva om vi kan finnas där och dela med oss.
Vägen hem
Jag vet en väg som leder hem.
Den vägen är tung att gå.
Var vandrare där blir en fattig man
och liten och ful och grå.
Jag vet en väg som leder hem.
Den vägen är kal och ren.
Den är som att luta sin varma kind
mot obarmhärtig sten.
Men den som känt den stenen
mot kindens isade blod,
skall märka, hur mild dess hårdhet är,
hur trogen och fast och god.
Och han skall tacka stenen
och hålla det hårda kärt
och prisa det enda kämpaspel
som var sin seger värt.
Karin Boye, ur ”Gömda land”
