Peter Boström: Peter Boström: ”Sådana ledare finns inte längre!”
Jag var utlånad från Ölandsbladet till Växjöbladet-Kronobergaren två dagar i veckan under något år i mitten av 1990-talet. Det var i samband med detta som jag för första gången kom i kontakt med Lars-Åke Lagrell. Redan då hade han varit ordförande för Svenska Fotbollförbundet under ett par år, men innan dess styrt mycket i kulisserna som generalsekreterare.
När Lagrell var två år så blev hans pappa överkörd av en rälsbuss och dog. Idrotten kom tidigt att bli som en extra familj för honom.
Redan som 14-åring blev Lagrell ledare för sitt första lag.
Minns faktiskt inte varför jag skulle intervjua honom första gången, men kommer ihåg att jag var nervös och måste gett ett förvirrat intryck. Ursäktade mig för det och att jag ställde frågor som jag var ”tvungen att ställa”.
”De sa’ du inte vara rädd fö’”, svarade Lagrell på den bredaste Jönköpingsdialekt, ”du’ö gö bara va du måst’e!”
Under mina år på Ölandsbladets sportredaktion så ringde jag upp eller sökte Lagrell, har aldrig hört någon säga Lars-Åke till honom. Antingen fick jag honom i luren direkt eller också ringde han upp efter ett par minuter.
Genom åren i tidningsvärlden har jag aldrig mött en mer lättillgänglig person med ett så utsatt jobb som det ändå är att vara förbundsordförande i landets absolut största sport.
I sammanhanget var Ölandsbladet en mycket liten tidning, som en förbundsordförande lätt kunde ha bortsett ifrån eller skjutit upp. Men aldrig!
”Nämen Ööölan’sbladet!? Va’ trevlitt. Hu kan ja hjälpa dej?”
Efter att jag ställt mina frågor så kom det alltid några följdfrågor om Öland. Jag tror på så sätt att han fann nytta i mig och andra i det enorma kontaktnät som han hade. Han snappade upp hur tongångarna gick ute i landet.
Våra politiker, myndighetsföreträdare eller företagsledare borde lära av Lagrell.
Älskade den där glimten i ögat. Humor, någon gliring, men nästan alltid med värme. Ja, han kunde till och med tillrättavisa med finess.
Under 2000-talet så kom jag att träffa Lagrell i min roll som fotbollsledare. Det kunde bli många häftiga historier kring hans lunchbord. Tror det var han som först berättade den gamla skrönan från småländska höglandet:
Fotbollslaget hade förlorat med 4–0 och tränaren gick fram till domaren:
”En strålande match!”
”Tycker du?”
”Ja, absolut! Du skulle ha sett den!”
Någon gång frågade jag Lagrell vad han helst gjorde på fritiden?
”Då går ja på fo'pall!”
Hoppas att det finns mycket ”fo'pall” i himlen!
** Arbetsmiljöverket behövde efter sin inspektion i Mörbylånga inte många sekunder på sig att underkänna den polska rivningsfirman. Det syntes redan på lacken...
** Det enda vi kanske ska vara lite oroliga för när staten nu eventuellt ställer sig bakom ett historiskt öländskt museum är väl att de sätter ett tak över hela ön...
** Fortfarande problem med fiberuppkopplingen på ön? Hör av er i så fall till oss på tidningen! Ring, öh...e-posta, hm...eller bättre - skicka en brevduva!
Bondesson: ”Systemet i Borgholm uppmanar kunder att ta sig en skvätt sprit vid entrén, samt gärna en till när man lämnar butiken!”
** Volvo drog tillbaka sin ansökan om att stänga Ölandsbron för reklamfilmsinspelning. Säger inte att det hänger ihop. Men samtidigt kom beskedet att Zlatan har corona.
** Mörbylånga kommun har alltså på fullt allvar tryckt upp muggar med slogan ”Vi möter alla olika!”. Så ni som undrat om släktskap vid jobbtillsättningar kan sluta undra.
