Unga ”ÖM-specialisten” satte tidigt avtryck i finalsegern

Herman Svensson har aldrig startat en match i division 3. Han har heller inte gjort något seriemål i a-lagströjan.

Men den unga talangen börjar verkligen utveckla en speciell relation till ÖM.

I fjol gjorde 16-åringen tre mål i kvartsfinalen mot Persnäs. Tidigare i år satte han en dubbel i åttondelsfinalen mot Böda/Högby. I lördagens finalseger mot SSG kom höjdpunkten hittills.

– Ja, det är något med ÖM... Det är de här torra planerna som man är van att spela på, säger Herman Svensson med ett leende.

I skadade duon Benjamin Knezevic och Joakim Signell Engelholms frånvaro fick Svensson starta som central anfallare. Det tog bara fyra minuter innan han hade spräckt nollan.

Den kvicka forwarden vann en djupledsduell mot SSG-mittbacken Jonathan Nilsson Byman och passerade sedan målvakten Melvin Arvidsson också.

Vad säger du om matchen därefter?

– Jag tycker bara att jag gjorde målet. Sedan gjorde jag inte så mycket bra. Det blev att jag stod och tuggade och tog några löpningar. Lagmässigt tänker jag att prestationen är helt okej. Långt ifrån det vi vill ha, men det funkade. Det ger ju oss förstaplatsen, i alla fall.

Hur har din säsong sett ut i övrigt i år?

– Det har varit framsteg. Jag har blivit uppflyttad till a-laget nu, äntligen. Efter fyra års träning med dem. Så det känns skönt. Jag har producerat mål i P19-laget också, så det är bara att fortsätta köra på. Jag har fått chansen nu, och förhoppningsvis blir det ännu mer i höst.

I en rätt jämn matchbild kändes Färjestaden aningen rappare och mer resolut i första halvlek. Joakim Rudolfsson knoppade in 0-2 på en frispark efter drygt en halvtimme, en tvåmålsledning som länge såg ut att hålla hela vägen även i den avslutande akten.

Men SSG gav sig inte och med kvarten kvar kom reduceringen. Då blev det nervöst och hetsigt på alla håll och kanter.

Du var utbytt då, hur var det att följa matchen från sidan under avslutningen?

– Ja, fy.. Jag stod och värmde där bak, ifall jag skulle komma in igen. Alla som stod där var SSG-supportar, så det blev lite ljud. Det var väldigt, väldigt, väldigt skakigt.

Det ryktas om grillkväll på Tallhöjden som guldfirande. Är det aktuellt för en 16-åring som dig också?

– Nja, jag får se. Jag stannar nog hemma och lägger mig i ett kallt bad för att få igång musklerna igen. De gör lite ont just nu, säger Herman Svensson.

Martin Gustavsson har petat in en och annan boll under sin karriär. Det gjorde 41-åringen nu också, som 1-2-reducering, efter ett långt inkast. Division 4-gänget var i brygga efter första halvlek, men gjorde match av finalen hela vägen in.

– Jag tycker vi var värda ett kryss. Vi var inte riktigt med från början, men i andra halvlek tycker jag att vi är bättre. Färjestaden ska inte få bli tillbakapressade, de ska vara bättre än så. Jag tycker vi visar karaktär och att det inte skiljer så mycket på serierna, säger Martin Gustavsson och fortsätter:

– Det är ändå ett topplag, de är ju duktiga. Sedan är det alltid så när man är underdog, man tycker att man blir lite straffad. Orättvist behandlad av domaren och så vidare. Men det kan ju vara för att man är steget efter ibland.

Du försvann snabbt ut igen efter att du bytts in mot Kalmar AIK när jag såg er för en månad sedan. Men nu blev det 90 minuter för din egen del?

– Ja, precis. Jag har haft problem med en vad länge. Och då brast den för mig när jag hoppade ner från avbytarbåset, och skulle in... Men jag kunde ju inte säga att jag måste byta innan jag kommit in. Så jag gick in, hade lite tur med ett inspel och då tänkte jag att ”nä, nu går jag ut igen”.

Men du räknar med att köra på i höst?

– Ja, jag har ju det där förbannade målrekordet (Ulf Helgessons rekordnotering på 385 mål i SSG-tröjan) som jag jagar. Jag ger inte upp förrän jag är färdig med det.

Hur många pytsar är det kvar nu?

– Sju mål. Det hade varit i ett nafs om det varit för tio år sedan, men man är inte riktigt där nu.