Sedan åtminstone 1843 har gården i Norra Bäck på södra Öland sett ut ungefär så här. Sju kringbyggda hus i skiftesverk. Jöns Larsson eller “Jöns-Lasse” som han kallas, var möbelsnickare och allkonstnär och gården har han satt sin egen prägel på. Här levde han fram till sin bortgång 1906, vid 97-årsålder.
2019 fick gården nya ägare: Hanna Marcolin och Johan Gyberg från Blekinge. Då var de inte ens sambos, men delade ett intresse för gamla byggnader. Huset blev deras gemensamma projekt. Trots att ingen av dem hade någon koppling till Öland sedan tidigare slog de till.
– Det var en otrolig känsla att komma in på gården redan på visningen, som att åka tillbaka i tiden, säger Hanna.
Till visningen hade många nyfikna hittat. Hanna och Johan berättar att flera reagerade på skicket vissa delar av gården var i. Många såg saker de ville förändra, men Johan och Hanna kunde inte släppa allt med gården som var vackert.
– Det är sällan man hittar så orörda gårdar. De flesta renoverades sönder på 60- och 70-talet, säger Johan.
Jöns-Lasse förändrade gården under 1840-talet, men äldre kartor från cirka 1740 visar att gårdens hus stod på samma sätt redan då. Det är därför svårt att veta hur gammal gården faktiskt är.
Jöns-Lasse kunde läsa, räkna och hade det allmänt gott ställt. Så pass bra att gården var brandförsäkrad vilket tydligt står över ytterdörren.
Brev och anteckningar visar att Jöns-Lasse lånade ut pengar. Men missväxten slog under 1860-talet och kan ha varit orsaken till att levnadsstandarden förändrades markant efter det.
Sedan dess har ingen tagit hand om gården på det sätt som Jöns-Lasse gjorde. Senast någon var bofast på gården var på 70-talet. Det har i sin tur gjort att gården aldrig moderniserats. Tack vare en omfattande restaurering 1994 var huset beboeligt när Johan och Hanna tog över.
2004 gjordes gården till ett byggnadsminne. Det innebär att den ska bevaras som den är och att alla ändringar görs i samråd med Länsstyrelsen och en antikvarisk expert.
– Vi får inte renovera, modernisera eller isolera. Det avskräcker nog många, säger Johan.
Johan och Hanna beskriver en långsam, om än viktig, process av olika ansökningar och tillstånd.
– De största hoten mot byggnadsminnen är att ha bråttom, för lite kunskap och för mycket pengar. Då kan det lätt gå fel, säger Johan.
Det är bara vissa företag som besitter den kompetens som krävs för att vårda och bevara den öländska gården. De får ta in ett gäng offerter från olika företag. Offerten måste sedan godkännas av Länsstyrelsen. För arbetet får de bidrag som täcker delar av kostnaderna.
– Vi gör det som är mest akut hela tiden. Det viktigaste är att det håller tätt. Många frågar “När blir ni färdiga?” men vi ser det inte så. Det handlar om att underhålla, säger Hanna.
Snabba frågor med Hanna Marcolin
Favoritplats eller detalj på gården?
– Jag älskar att sitta på stentrappan på mangårdsbyggnaden och titta bort, ut genom portskjulet. Den utsikten är magisk.
Vad gör du helst en ledig dag?
– Allra helst gör vi saker med våra barn om de är hos oss. Annars är en ledig dag är oftast en dag med olika projekt eller pyssel som har med våra boenden att göra.
Smultronställe på Öland?
– Eketorps borg är en otrolig återuppbyggnad av den fornborg som stod där under järnåldern, och Möckelmossen i Stora alvaret har vi fått se havsörnar på nära håll. Vår privata favorit är en enslig strand dit vi sticker för att bada eller ha picknick.
Tips till den som vill ta sig an ett liknande projekt?
– Det finns alltid människor att rådfråga och böcker att läsa. Bäst är det med någon som kan hälsa på och skapa sig en bild av det du vill förändra. Facebookgrupper i all ära, men det kan bli galet när man inte har hela sanningen. Låt det ta tid och vänd och vrid på saker ett par varv innan du ger dig på en förändring på ett gammalt hus exempelvis. Hälsa på andra som har gjort något liknande, vi lär för lite från varandra.
En historisk tid du tycker lite extra om och varför?
– Barocken med alla olika uttrycksformer i tavlor, möbler och mönster. Så vackert!
Sedan de tog över som ägare har potatiskällaren restaurerats och i år har de beviljats stöd till en förundersökning på ett projekt som ska bidra till att underhålla den stora ladugårdsbyggnaden.
Paret gör allt tillsammans och beskriver processen som lustfylld. Tack vare den antikvariska experten och de hantverkare som anlitas till varje projekt lär det sig mycket längs vägen.
– Vi båda är väldigt lugna. Ofta är det kanske en i förhållandet som får panik över att gräset behöver klippas och saker behöver göras. Men varken jag eller Johan är sådana. Vi gör saker hela tiden, men det får ta tid. Att underhålla gamla gårdar är en livsstil, säger Hanna.
Livsstilen de valt är kanske inte för alla, men för Hanna och Johan är det ingen uppoffring.
– Vi ser det som ett lån och vi ska sköta huset så bra vi kan medan vi lever. Gården har stått här i två- trehundra år och längre ska den stå. Om vi under vår tid som ägare kan underhålla gården och förbättra delar så att originalet på rätt sätt får leva vidare ännu längre, då ger det en enorm lycka, säger Hanna.
”Vi ser det som ett lån och vi ska sköta huset så bra vi kan medan vi lever. Gården har stått här i två- trehundra år och längre ska den stå.”Hanna Marcolin
Johan är dataingenjör med 18 år hos Ericsson i bagaget. De träffades när Johan jobbade på ett auktionshus och Hanna var där för att bjuda hem ett drängskåp.
Hon är utbildad till historielärare, och inom media och kommunikation. Nu arbetar hon med marknadsföring.
Även om det är Hanna som är historielärare så delar de intresset. De har försökt ta reda på så mycket som möjligt om Jöns-Lasse.
– Folk frågar om det inte spökar men jag önskar nästan att det spökat så att vi hade kunnat få se vilka som levt här. Jag får gåshud när jag tänker på att de hade ett liv här precis som vi, säger Hanna.
Varje rum i huset bär på en historia. Jöns och Stina får tre barn. Dottern Hilda i sin tur gifter sig med en man som heter Nils Peter Gabrielsson och tillsammans får de två barn. Innan andra barnet ens hunnit födas lämnar Nils Peter Öland för att söka lyckan i Amerika.
I ett av rummen på övervåningen har han lämnat en hälsning i vit krita på väggen som syns än idag.
“NP Gabrielsson. Den 14 april 1875 tog jag avsked från Öland o Sveden. Adjo du söna land jag räcker dig min hand”.
”Folk frågar om det inte spökar men jag önskar nästan att det spökat så att vi hade kunnat få se vilka som levt här. Jag får gåshud när jag tänker på att de hade ett liv här precis som vi.”Hanna Marcolin
I huset finns även väggmålningar, en något speciell kamin och vedspisen i köket kan vara Ölands äldsta. Det sägs att det är Jöns-Lasse själv som tillverkat den. Köket, som fixades till på 60-talet, är kanske det mest moderna inslaget i den stora mangårdsbyggnaden.
– Det var på tal att bygga ett museum här. Men det blev Himmelsberga i stället. Och det var tur för oss! säger Hanna.
Inför sommarsäsongen har Hanna och Johan gjort i ordning en av kringbyggnaderna för uthyrning.
– Vi kan lägga mer tid på vårt andra hus och såklart vill vi att fler ska få uppleva det här stället, säger Hanna.
Faktum är att paret har ett till 1800-talshus utanför Karlshamn som de köpte 2021. Hur de hinner med att ta hand om två 1800-talshus förtäljer inte historien.
I sommar har hittills tolv sällskap från bland annat Danmark, Ungern och USA bott på den öländska 1800-talsgården och ännu fler har bokat in sin vistelse.
– Vi har fått fler femstjärninga betyg och ett par som frågade om gården var till salu. Det måste väl ändå ses som bästa betyget? säger Hanna.
