Annons

Magnus Jansson: ”Två vintrar till är åtminstone fyra för många”

Magnus JanssonSkicka e-post
KRÖNIKA • Publicerad 28 oktober 2018
Magnus Jansson
Detta är en personligt skriven text i Ölandsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Efter flera års längtan var det positivt att konstgräsplanen kom till. Efter flera år av befogat gnäll är det nu positivt att kommunen åtminstone tagit steg i vandringen mot en ny matta. Det dröjer dock minst till 2020 innan ett nytt konstgräs kan vara på plats.

Två vintrar till på den nuvarande plastmattan är åtminstone fyra för många sett till spelarnas bästa.

Annons

Ja, tiden susar förbi. Det har gått mer än tio år sedan konstgräsfrågan på den vita fläcken Öland blossade upp på yttersta allvar. Hösten 2011 var anläggningen på Tallhöjden äntligen färdig, öns första.

Jag var med dessförinnan och fick uppleva ett par försäsonger på grusplanen. Bilden av gruset har förskönats i takt med att konstgräset blivit mer och mer bedrövligt. Två motargument:

1. Jag kan bara utgå från min egen, (då) unga ålder. Trots den så kände man sig inte superfräsch efter att ha sprungit runt på en frusen, studsig och vass grusplan.

2. Det var inte särskilt kul att spela match en solig dag i mars när snövallarna smält och vattnet begravde ett stort antal kvadratmeter vid det sydöstra hörnet av planen. Nu i efterhand är det otroligt att det ens spelades matcher vid de förutsättningarna.

Med det sagt så är det ett ganska tydligt exempel på hur dålig och ohälsosam konstgräsmattan snabbt blev. Att spelare längtar tillbaka till gruset är ett betyg som talar för sig själv.

Precis som vaktmästaren Bertil Johansson medger så var kunskapen för dålig hos samtliga inblandade under konstgräsets första år. När snön skottades av försvann mängder med granulat som bidrog till planens mjukhet och att de fejkade grässtråna stod upp.

Upptäckten gjordes för sent. Innan dess hade mängder av träningspass gjort att mattan blivit så packad så att den aldrig riktigt återhämtat sig sedan dess.

Det finns alltid en ekonomisk aspekt och där har Mörbylånga kommun brottats med problem i flera år. Då behövs naturligtvis prioriteringar göras – och det är förståeligt att en konstgräsplan kommer långt ner på en sådan samhällslista.

Men oavsett vilket så har mycket tyvärr varit negativt kring de här sju första säsongerna. Resurserna har varit för svaga både sett till den ordinarie skötseln och till snöröjningen. Den här veckan har nytt granulat lagts ut på planen för att förbättra dess kvalité, det återstår att se om det gör någon skillnad.

Om inte så får hundratals senior- och ungdomsspelare fortsätta springa runt på en stum plan som på många sätt är skoningslös och ohälsosam mot kroppen. Det återstår också att se när, och om, en konstgräsplan anläggs i Gårdby.

Annons

År 2019 gör snart entré och det finns fortfarande bara en konstgräsplan i hela Mörbylånga kommun. Bara det är rejält undermåligt. Att den enda planen som finns dessutom är i bedrövligt skick, det är något som får betecknas som en skamfläck för Mörbylånga som idrottskommun.

Annons
Annons
Annons
Annons