Tvåvägsmittfältaren firar av i oktober: ”Känts bra i år”

Division 3-avancemanget med moderklubben säkrades i början av oktober. Malte Johansson har fler anledningar än så att fira under den här höstmånaden.

Björnhovdasonen fyller 21 år i morgon söndag. ÖB-sportens tavla, som förkunnar att han är årets kvarnligavinnare i division 4, får därför även fungera som en tidig födelsedagspresent.

– Det har känts bra i år. Jag känner mig mer jämn i kroppen fysiskt. Tidigare har det varit så att ibland kan man springa, men ibland är det helt… då finns det ingenting. Jag har lärt känna min kropp lite mer den här säsongen, med förberedelser och sådär. Det fanns energi hela tiden, säger Malte Johansson.

Rutinerade Jimmie Nilsson har tagit hand om den ”sittande” rollen i mittfältstrion. Anton Hermansson och Joakim Mellborg alternerades på en annan, något mer framåtlutad position.

I glappet fick Malte Johansson framgångsrikt agera en viktig länk i både det offensiva och defensiva spelet. Tvåvägsmittfältaren återkommer till den fysiska aspekten som en stor del i utvecklingen.

– Jag vinner fortfarande väldigt mycket dueller. Och har blivit ännu mer löpstark, snabbare, tempot har tagits upp lite. Jag flyttades upp lite i banan nu och då har man lite mer frihet. Men sedan var ändå det enda man hörde från bänken ”balans, balans, BALAANS!”. Hela tiden, hehe.

Är det Roger (Bernhardsson) du syftar på?

– Ja, hela tiden skrek han det, hehe. Jag skulle hålla mig mellan allting, hela tiden...

Undertecknad intervjuade Malte Johansson inför seriepremiären i mitten av juni: Nu börjar division 3-jakten: ”Viktigt med en bra start”, blev rubriken.

Färjestaden fick kontinuitet i startelvan och lyckades snabbt motsvara både sina egna och många andras förväntningar. Den enda resultatsvackan kom i månadsskiftet augusti-september med två raka poängtapp. Först förlust i hemmaderbyt mot IFK följt av ett 2-2-kryss borta mot Smedby.

Där och då var det fördel Påryd i toppstriden.

– Vi har haft samma startelva nästan hela tiden, inte rullat på så många spelare. Vi fick kontinuitet, kom på lite hur vi skulle spela, springa, var vi skulle vara.

Kan ni ha gynnats av enkelserien, att det aldrig ”hann” dyka upp fler skador, avstängningar och sådant?

– Vi gynnades. Det skulle jag absolut säga. Vi kunde ha nästan samma lag i varje match. Det gynnade ju oss som fick spela, men inte de spelarna i truppen som inte fick det. De där naturliga bytena blev inte till. Men det var bra med en halv säsong. Sedan blir man alltid lite sliten ändå. Jag kände själv på slutet att var man lite småskadad.

Det såg rätt illa ut där ett tag. Ni hade ett truppmöte efter Smedby?

– Ja, Smedby var vår sämsta match. Då fungerade ingenting. Efter det var vi revanschsugna. Alla visste att vi var bättre än så. Jag tror inte det var någon som tvivlade, vi var säkra på att det skulle vända. Så kände jag i alla fall. Formen var där ändå. Mötet var väl mest för att påminna varandra. ”Glöm Smedby nu, vi har det här, fortsätt som innan”.

Division 3 väntar. Vad ser du som extra viktigt inför den utmaningen?

– Att få med oss alla spelare. Vi måste även bli fler. Vi är för tunna nu. Som lag behöver vi nog bli bättre på att byta matchbild också. Och göra fler mål...

Armin Huseinovic, Julian Simonsson och Mateusz Marks gjorde 24 av lagets 31 seriemål i år. Men Johansson duckar inte för att dela ut en liten känga till fronttrion.

– Vi har haft väldigt många chanser i varje match. Även om de tre har gjort många mål så har de också missat en hel del lägen, hehe. Vi måste lära oss att anfalla med mittfältet lite mer också. Mer väggspel, instick från mitten och så. Inte bara som det sett ut i år.

Till sist. Malte Johansson har båda sina småbröder Oscar och August som lagkamrater i föreningens herrtrupp. Men han har faktiskt spelat tillsammans med ytterligare en familjemedlem tidigare i seniorkarriären – nämligen pappa Martin ”Hänget” Johansson.

ÖB-sporten har tidigare skrivit om lagets skrala år i femman 2015. Det var Malte Johanssons debutsäsong i seniorsammanhang.

En spretig öländsk matchtrupp åkte till Pukeberg en septemberhelg och fick stryk med 9-0. Malte startade som mittback och en då 43-årig ”Hänget” hoppade in som anfallare i andra halvlek.

– Det var 10-15 minuter kvar kanske. Jag kommer ihåg att jag drog en så jäkla fin vristpassning till honom. Han skulle sätta fart och löpa – men det blev ju ingen fart, haha. Jag bara slog ut med armarna och skrek att han skulle ta den. Men han ursäktade sig och sa att han inte var så snabb…

Hänger den historien med vid middagsbordet i dessa, mer positiva FGoIF-tider?

– Lite, kanske. Men det är mest i kompisgänget. Det händer ibland att vi kommer tillbaka och snackar om den matchen.