Alexander Jensen: Alexander Jensen: ”En badkruka som på sin höjd tar ett dopp”
Den här sommaren har jag inte varit sugen på att bada en enda gång. Jag har knappt tänkt tanken.
Därför blev jag förvånad när min frus systerbarn, som är på besök med sina föräldrar, kom fram för några dagar sedan och ville bada.
Det var den första soliga dagen på länge.
”Bada nu? Det är väl inte badväder...”
”Jo solen skiner och på Öland badar man, vi har inte gjort det en enda gång”.
Vi vuxna var skeptiska för det kunde inte vara många grader i vattnet.
”Är ni säkra, det kanske är inte jättevarmt och vid stranden kommer det att vara ännu kallare och blåsigare...”
Men barnen var extremt motståndskraftiga mot våra försökt att få dem på bättre tankar. De hade bestämt sig, på Öland badar man oavsett väder. Det var bara att packa och lasta in barnen i bilarna och dra till vackra Kapelludden.
När vi kom till badplatsen sprang barnen ut på stranden, vidare ut i vattnet och plaskade runt som bara barn kan göra.
Deras mamma kom motvilligt efter på grund av säkerhetsskäl.
Jag och min fru stod kvar på stranden. Den lilla lust vi hade till bad försvann definitivt när vi anlände till stranden. Solen gick i moln och det blåste snålt.
Vår tiomånader gamla son älskar att bada och tittade nyfiket på det stora havet, som var betydligt större än vårt badkar.
Vi tänkte att det kanske var lite för kallt för honom och doppade försiktigt hans bara ben i vattnet. Men det fanns inte en enda antydan till förskräckelse i hans ansikte, bara entusiasm.
Någon minut senare satt han naken vid strandkanten och plaskade som aldrig förr vid vattenlinjen. Han älskade det!
Jag och min fru kände oss som dåliga föräldrar som lät honom bada i det kalla vattnet men det fanns inga tecken på nedkylning, tvärtom.
Alla andra plaskade runt i vattnet som sälar medan jag och min fru stod kvar på stranden och huttrade som tråkiga badkrukor.
När jag insåg att det var den 13 juli kände jag mig ännu tråkigare. Jag har aldrig väntat med premiärdoppet så länge.
Jag tog inte av mig kläderna för att jag hade drabbats av stor badlust, det var en principsak. Om jag inte badade nu kanske det aldrig skulle ske. Tänk en sommar utan något dopp? Det fick inte ske.
Påhejad av min ivriga son klev jag ut i det kalla vattnet som aldrig verkade bli djupare än till knäna. Efter hundra meter gav jag upp, tog ett djupt andetag och slängde mig i vattnet.
Det var skönare än jag hade förutspått men trots det blev inte badet långvarigt. Det är inte lika roligt att plaska runt som vuxen.
Nu är i alla fall premiärdoppet avklarat och vi får se om det blir några fler i sommar.
