Domaren i fokus - så är en matchkväll i lokala fotbollen

Resan till match, från match, uppvärmningen, rutinerna – snacket. Allt det där har jag varit med om hundratals gånger som öländsk fotbollsspelare.

Men nu ska jag försöka uppleva samma saker ur en domares perspektiv.

Det är tisdag och jag har sedan några dagar tillbaka bokat in kvällens jobb med huvuddomaren Mattis Andersson. Det ångestladdade bottenmötet mellan GAIF-Hossmo i herrfyran står på schemat. Båda föreningarna har inlett överraskande svagt och hemmalaget är jumbo med noll poäng efter tre matcher.

Med andra ord så borde det här verkligen bli en intressant drabbning.

Rasta i Kalmar. Var annars ska den här lokalbollskvällen starta.

Mattis Andersson är uppvuxen i Bergkvara, bor i Kalmar. Nu är han fem minuter sen, direkt från jobbet i Ljungbyholm. Andersson hinner hälsa på Lindås-Långasjö-målvakten John Håkansson som i sin tur ska iväg och spela match mot Ruda. Sedan försvinner han med snabba steg in i butiken för att köpa mellanmål.

– Det är lite halvstressigt. Jag hade ett inplanerat möte nu på eftermiddagen som jag fick smita iväg ifrån tidigare. Så blir det ibland. Överlag har jag haft jobb där det inte brukar vara några problem att kunna sluta tidigare för att döma fotboll.

– Annars har det varit en lugn och fin dag, säger han.

Domartrion brukar vanligtvis samåka till matcherna. Den som har längst resväg kör. Är alla boendes i samma stad så blir det oftast huvuddomaren som agerar reseledare.

– Tre dagar innan så ringer vi och bjuder in våra AD (assisterande domare) till match. Då får vi komma överens om var vi ska träffas.

Hur mycket tänker du på en match tidigare under dagen, som den här till exempel?

– Det är nog väldigt olika. En vardag så här – när det inte händer något annat och detta kanske är det roligaste på hela veckan – så tänker man ganska mycket på det. Sedan är det precis som för en spelare, att det beror på vilken match det är. För mig i kväll så är detta en av de mest spännande matcherna i serien.

– Även om det gått dåligt för de här lagen så är det ändå ett tungviktsmöte. Sedan är det klart att det finns matcher som inte är lika roliga...

Mattis Andersson behöver inte köra särskilt långt för att hämta upp sina assisterande för kvällen: Roger Widlund och Alen Muhic. Den rutinerade domarduon är lite nojig kring parkeringstiden vid Rasta och har ställt sig på en annan parkering vid Hansa City för att undvika eventuella böter.

Det kryllar inte av fotbollsdomare och det är fullspäckade scheman för dem.

I bilen på väg över till Öland så har Roger Widlund inlett ett försök att byta bort en match till Mattis Andersson för att få lite ledigt kommande helg.

Andersson har tre matcher inplanerade i veckan, bland annat derbyt mellan Färjestaden-IFK Borgholm. Muhic och Widlund har fyra. Den sistnämnde dömde Persnäs-Söderåkra i fredags och dagen efter återvände han till norra delen av ön för mötet Böda/Högby-Läckeby.

– Ja, här var det inte länge sedan man var sist, säger Roger Widlund när bilen rullar igenom Glömminge.

Trion har även hunnit avverka samtalsämnen från andra matcher som de dömt den senaste tiden. Av förklarliga skäl så har de stenkoll på vad som händer i lokalfotbollen.

De delar också ett intresse för träning. Roger berättar att han sprungit en av sina senaste löprundor i 4:53-tempo med 139 som medelpuls.

– Jäklar, det är sjukt bra, svarar Mattis.

Sedan några veckor tillbaka är det tillåtet med begränsad publik på matcherna.

– Det var sjukt tråkigt i våras när vi inte fick döma några matcher alls.

Men åsikterna kring att det är folk på läktarna igen är inte bara positiva.

– Under matcherna tänker man egentligen inte på det. Men som AD kan det vara skönast utan ibland, faktiskt. Publiken kan vara rätt dryg. Särskilt när de är okunniga. Att man gnäller på grejer bara på grund av ren okunnighet.

Knappt 75 minuter före avspark så rullar den vita BMW:n in på Glömmingelundens parkering.

Spelare och ledare gör också entré samtidigt. GAIF-tränaren Måns Fredriksson är en av de första som korsar domartrions väg. Det är höst i luften, men solen skiner och temperaturen är behaglig.

En väderrelaterad sak blir det första samtalsämnet i minglet efter ankomsten: ”Lundens” torra och hårda plan.

– De säger att det ska komma 26 millimeter regn i morgon. Men vi får väl se hur det blir med det, säger GAIF:s lagledare Per Börjesson med viss förhoppning i rösten.

Dags att installera sig på allvar.

Domarrummet på Glömmingelunden är uppskattningsvis cirka fem kvadratmeter stort, exklusive det lilla utrymmet där en dusch finns. Från ytterdörren är det bara några fåtal meter ut till planens nordvästra hörnflagga.

Av alla oviktiga saker med en sådan här jobbkväll så verkar det klassiska domarfikat vara en ganska viktig punkt. Hemmaföreningen har dukat fram kaffe, läsk, mineralvatten och sockerkaka, samt någon form av småkaka.

– Jag dietar ju nu, säger Mattis.

Informationen möts av småskratt från hans kollegor.

– På riktigt alltså. Jag gjorde det i vintras och det gick hur bra som helst. Men sedan kom coronaskiten. Då var man tillbaka på ruta ett...

Vad brukar ni få som fika?

– Det är jättevarierande. Kalmar FF är toksämst när det kommer till allt sånt, såvida du inte dömer de bättre lagen i föreningen. Sedan finns det vissa lag som är berömda för att de har fantastiskt fika. Både Glömminge och Hossmo är jättebra föreningar.

Men det är Lindås-Långasjö som sticker ut. Föreningen ligger kanske allra högst upp på trions topplista. Anledningen är en beryktad räkmacka.

– De har haft som tradition i säkert 20 år att ge räkmacka till domarna. De har faktiskt styrelsebeslut på det. Rätt fränt, måste jag säga. Sedan är Tvärskog kända över hela Småland också. Det är en hel buffé när man kommer dit.

– VAD FAN, SLIPPER JAG ALDRIG DIG?!

Andersson avbryts tvärt.

– Nä, jag skojar...

Hossmo BK:s Ronny Larsson sticker in huvudet för att lämna gästernas lagrapport. Ledarens skämt är riktat mot just Mattis, som även dömde klubbens 0-0-match mot Ängö i förra omgången.

Larsson undrar om domararvodet kommit rätt. Efter att HBK:s eldsjäl önskat domartrion lycka till och lämnat rummet så utvecklar Mattis Andersson vad det där handlade om.

– Hossmo är en av de sista föreningarna som alltid betalat kontant.

En annan förening i samma sits är tydligen SSG.

– Kenneth Alfredsson brukar alltid bestämt säga till domarna ”att så länge jag lever så kommer vi betala domarna kontant”, hehe.

Men nu har Smålands FF nyligen gått över till ett system där föreningarna tvingas betala över nätet.

– Vi lämnar inga kvitton, utan allt sker digitalt. Så nu kan de inte betala med kontanter. Ronny brukar swisha i stället. Det är smidigt.

Drygt en halvtimme till matchstart.

84-årige Erland Börjesson har varit förbi och hämtat in domarnas hemorter för att kunna komplettera kvällens matchblad som delas ut till publiken. En uppgift han har haft i urminnes tider, känns det som.

Innan uppvärmningen väntar en några minuter lång matchgenomgång där domarna diskuterar aktuella saker inför kvällens uppgift. Det är huvuddomaren som styr samtalet och det kan handla om allt från specifika saker kring lagen och spelarna – till huvuddomarens rörelsemönster och positionering på planen.

Det är ofta nya domarkonstellationer och domarna känner varandra olika bra.

– Jag brukar alltid göra så att jag fokuserar inte supermycket nu. Utan när vi går in från uppvärmningen sedan, och kommer in här, det är då det är megafokus på match. Annars blir det svårt att hålla fokus. Det är jobbigt nog att hålla fokus i 90 minuter. Man får till och med välja sina tillfällen under match då man kan slappna av lite – och sedan tända till, säger Mattis samtidigt som han knäpper med fingrarna.

– Säg att Glömminge leder med 2-0 här i kväll och sedan gör Hossmo 2-1 med tio minuter kvar. Då brukar jag säga till mina AD att ”nu jävlar”. Sista tio, det är då det händer. Då måste vi vara på tårna. Då får vi inte missa någonting.

Några särskilda spelare du tänker på inför matchen i kväll?

Det behövs inte särskilt lång betänketid.

– Emil Börjesson, givetvis. Jag har inte sett honom än, men jag antar att han är här. Jag har inga problem med honom, men det är en spelare som tuggar mycket. Jag är en domare som tar väldigt mycket tugg. Så även om han inte tycker om mina beslut så tror jag att jag är en bra domare för honom.

– Vissa domare gillar inte tugget och tar en tidig varning för snack. Men för att jag ska göra det så måste de verkligen ha sagt något direkt olämpligt. Sedan har du Robin Karlsson i Hossmo. Han är precis likadan som Emil. Det är många rutinerade vinnarskallar i de här lagen. Rutinerade spelare gillar ofta att snacka mer.

Kvällens arbetsuppgift för domartrion ser ut att bli snäppet enklare. Emil Börjesson är nämligen inte ombytt. GAIF:s nyckelspelare har problem med nacken.

– Men vi får Jesper Nilsén på mitten i stället. Så det går ingen nöd på oss, säger Mattis när han kommer tillbaka till domarrummet efter uppvärmningen, drygt tio minuter innan matchstart.

Den fysiska uppladdningen har till stor del bestått av löpning fram och tillbaka längs planens ena långsida. Nu väntar ett par minuters förberedelser där utrustningen och de sista detaljerna checkas av innan det är dags att gå ut på planen.

Första halvlek är avslutad. 0-0.

Domartrion pustar ut i sitt skrymsle.

Den första protesten kunde höras från hemmabänken redan efter ett par minuter och det har sannerligen funnits beslut att fatta på planen. Utöver flera straffsituationer så har GAIF bland annat fått ett mål avvinkat för offside.

Mattis Andersson har delat ut två varningar, en till vardera lag.

– Jäkligt mycket kamp. Och satan vad mycket tugg det är där ute. Det är två solklara gula som blir till bara för att det är övertända spelare. Tänk sen när de börjar bli trötta i andra halvlek...

Christoffer ”CC” Carlsson tog en så kallad taktisk varning i 20:e minuten när han bryskt stoppade en omställning på mittplan. Situationen med GAIF-kaptenen är en av de hetaste snackisarna i halvtid, domarna emellan.

Det hade kanske kunnat bli annan färg på kortet.

– Den på mitten är fan orange!

Roger Widlund nickar instämmande innan Mattis Andersson tar en mun kaffe och fortsätter:

– Den är jävligt orange alltså. Spelaren har ju skickat iväg bollen innan han satsar. Den hade man velat se en repris på där.

– Det finns domare som hade haft en annan valör på den, säger Roger.

– Ja, det finns det. Men jag tror de köpte den ändå. Det enda jag hörde var Simon Gustafsson (back i Hossmo) som kom fram och frågade ”eh, den är nära, va”. Ja, det var den fan.

– Men Robin Karlsson har fasen inte sagt någonting. Jag tror inte ens jag pratat med honom. I Glömminge har jag nog haft något snack med allihopa liksom. Men det är ju bara för att de är rutinerade lirare.

Mattis Andersson har faktiskt inte sluppit Emil Börjesson helt.

– Emil kom fram här på vägen in och sa ”fan, får man verkligen ta med händerna i straffområdet”. Men... jag vette fan. Jag ser ju en situation. Han får den på nick från två meter så här.

Mattis visar upp händerna intill kroppen.

– Vad fan ska han göra? Det kan inte vara straff på den.

Huvuddomaren är annars imponerad av lagens insats i första halvlek.

– Inte för att de spelar så jäkla bra. Utan för att de vill så jäkla mycket. Det smäller.

– När jag ser dem så fattar jag inte hur Lessebo, SSG, Färjestaden – alla de lagen ska inte ha en chans mot dem här egentligen. Här är ju nästan alla 22 spelare bra.

Ytterligare någon kaka försvinner från den framdukade tallriken innan en cirka tio minuter lång halvtidsvila lider mot sitt slut.

Mattis Andersson peppar sin assisterande duo inför en andra halvlek som sannolikt kommer att bli lika tuff som den första.

– Fy fan vad den här matchen betyder mycket för dem. Kommer det ett mål i 75:e grabbar så blir det att åka av alltså. Oavsett vilket håll det kommer åt. Men det är fördel Glömminge hittills.

Matchen är slut sedan några minuter tillbaka.

1-4 och en blytung förlust för hemmalaget.

Det var fördel GAIF efter första halvlek. Det är nog de flesta överens om. Men tidigt i andra så var det gästerna som fick första målet genom inhoppande Willy Kulmala. Tvåmålsskytten Johan Augustsson och tränaren Tobias Karlsson – två andra avbytare – hamnade även de i målprotokollet när Hossmo rann iväg till 4-0.

Tillbaka i domarrummet så har Mattis Andersson en uppgift som han först och främst måste bocka av innan han kan snacka ner tillställningen.

– Jag ska bara sms:a in resultatet.

Domarna har en halvtimme på sig att meddela slutresultatet till Smålands FF. Annars kan det till och med bli böter, berättar Mattis.

– 100 spänn, eller vad är det?

– Jag glömde det någon gång och så fick man det sms:et när man satt i bilen på väg hem. Då var det bara att svänga in och stanna, säger Roger Widlund.

Åter till andra halvlek. Från sidan kändes det som en ganska tacksam matchutveckling med tanke på Hossmos snabba dubbel. 0-3-målet kom i 68:e minuten och det blev aldrig någon riktigt hetsig hemmaforcering.

Mattis håller inte med.

– Glömminge blev jävligt tjuriga på slutet. Det var några situationer, sedan börjar ”Challe” (Nilsson), ”Mackan” (Lundberg), Tim (Börjesson) och alla dem gnälla om att jag tappat det liksom. Kom igen.

– Men sedan fattar jag det också. Om man är ett lag som Glömminge, så pass bra. Sedan har man förlorat alla matcher och denna är svinviktig. De äger hela matchen nästan och sedan kommer ett pissmål i röven. Hossmo gör tidernas jäkla drömmål som inte går att försvara sig mot och efter det kommer 3-0 och 4-0. Klart som fan det blir grinigt. För mig är det bara att bita sig i läppen och inte be dem att hålla käften. Det här kan inte ha varit roligt för dem.

Mörkret har lagt sig över Glömmingelunden. Idrottsplatsen har tömts snabbt. Per Börjesson städar hemmalagets omklädningsrum. Domarna har duschat, bytt om och stänger nu dörren till sitt rum för sista gången den här kvällen.

De tackar folket som är kvar utanför omklädningsrummen och tar sikte på bilen.

Resan hem blir tystare än resan dit. Mattis fortsätter att högljutt bearbeta matchsituationer och andra tankar som dyker upp i hans huvud.

Roger och Alen orkar inte ge någon reaktion på mer än var tredje sak, ungefär.

– Tänk Måns som går från Färjestaden till Glömminge, sedan ser det ut så här. Det kan inte vara roligt alltså.

– De skulle haft Emil i dag. Han hade kunnat bryta mönster och gjort någon offensivt.

Roger Widlund och Alen Muhic har släppts av någon minut tidigare. Vi är tillbaka vid Rasta där den här fotbollskvällen började för drygt fyra timmar sedan.

Mattis Andersson spelade själv tidigare, men en knäskada satte stopp för den karriären. Han har dömt sedan 2015 och domaryrket är ett sätt för honom att bibehålla kontakten med sporten.

Han har inga storslagna drömmar för framtiden. Men målsättningen att nå förbundsserien division 3 som huvuddomare är ändå tydlig.

– Sedan jag började döma så har det varit mitt mål hela tiden. Det är någonting extra, och det svåraste klivet du kan ta också. Från fyran till trean. Det är jättetajt. Vi är 32 småländska domare i fyran och det är kanske en eller två stycken varje år som får chansen. En jäkla konkurrens. I stort sett alla vill döma så högt upp om möjligt.

I år ligger matcharvodet i division 4 på 875 kronor för en huvuddomare. De assisterande kvitterar ut 640 kronor var. Plus 30 kronor per mil i bilersättning för den som kör.

Nivå spelar egentligen ingen roll. Oavsett division så är det en utsatt position att vara domare. Ett domslut som landar rätt hos det ena laget möts ofta av protester från det andra. I stridens hetta ligger känslor och reaktioner nära.

Med andra ord: Du kommer med all säkerhet att få kritik. Befogad sådan ibland, orättvis sådan andra gånger.

Samtidigt är domartrion oftast några av få inblandade personer på lokal nivå som faktiskt får betalt för att vara på plats i samband med en match.

Hur mycket betyder pengarna för en domare?

– Många fotbollsdomare brukar säga så här: Man gör det inte för pengarna, det gör man inte. Men hade det varit helt gratis så kanske man inte heller hade gjort det.

– Jag själv gör det absolut inte för pengarna. Det här är en grymt rolig hobby för mig. Mitt sätt att hålla fast vid fotbollen. Mitt knä var så pass skadat när jag var 20 att det inte ens var tal om att spela fotboll igen. Så först var jag lite tränare, sedan tänkte jag att jag var tvungen att ge domarrollen en chans. Jag ångrar lite att jag inte började tidigare.

Mattis Andersson älskar sitt uppdrag. Oftast, i alla fall. Inte alltid.

– 99 procent av tiden är helt fantastisk. Men sedan finns det ju folk som inte kan bete sig. Som är elaka, rent av. Och det är ju så klart inte roligt. Men det är väl också det som gör det berättigat att vi får pengar för det. Att folk får bete sig lite hur de vill mot oss. Det har blivit socialt accepterat att tycka och tänka vad man vill om en fotbollsdomare.

Han tystnar någon sekund extra. Sedan målar domaren upp en liknelse med övriga samhället.

– Skulle man tycka och tänka på samma sätt om en annan grupp eller person så är det inte lika accepterat. Men tyvärr så är det ofta accepterat att sitta och skrika vad du vill till en domare. Det tycker jag är skevt. Så du måste ha karaktär som domare och förstå att det inte är riktat mot personen Mattis, utan mot rollen som Mattis har i dag. Och det har jag oftast inga problem med.