Magnus Jansson: Magnus Jansson: ”Det är upplagt för premiärfest och rysningar”

De flesta gick runt som i extas de sista dagarna i skolan. Det var tjo och tjim, lekar, fika på varannan lektion och ständigt schemabrytande aktiviteter. Jag antar att samma lyckorus var ännu kraftigare i lärarrummet.

Hur som helst.

En liknande, lättsam feeling fanns i uppvärmningsluften när jag anlände till Loverslunden i tisdags.

Det kändes att det H Ä R är den riktiga omstarten.

Man kan givetvis dra paralleller till fotbollssäsongen i fjol. Men då, 2020, kom matchstoppet i slutet av mars och varade ”bara” i 2,5 månad. I jämförelse var den prövningen ingenting. Ordet pandemitrötthet hade inte fötts än. Dessutom var inomhusvintern och försäsongen, innan dess, precis som vanligt.

Som lök på laxen tilläts det inte heller någon publik när matcherna väl skulle börja igen.

Nu är det ett annat läge.

Logiskt nog blir det Ölands två flaggskepp som inleder tävlingssäsongen – åtta långa månader efter att föregångaren avslutades. Det är också enbart Färjestadens båda förbundslag som spelar dubbelserie, ända in i november.

Damtränaren Marcus Stark och herrtränaren Roger Bernhardsson har, på ett ganska underhållande sätt, symboliserat två olika ringhörnor under vårens turer och frågor. Alla har såklart längtat efter att matcherna ska få tillåtelse att dra igång. Men Stark har tillhört den mer försiktiga skaran som, kanske fortfarande, tvekar lite kring läget. På andra sidan har Bernhardsson utstrålat en optimism och beslutsamhet som får mig att tro att han gärna hade velat extraknäcka som nationell vaccinsamordnare sedan i vintras.

*****

Jag bör inte dra för stora växlar av tisdagens säsongsdebut.

Division 2-motståndet Team Södermöre ser nämligen ut att vara svagare än på många år (okej, det där var en stor växel).

Men... Färjestaden version 2021 verkar vara något helt annat än 2020-upplagan. Framför allt är den pånyttfödda bredden ett stort utropstecken. Nya tränarparet Marcus och Mariana Stark har – tillsammans med Johan Milleback, Magnus Nilsson och övriga ledare – blåst in ny, välkommen energi igen efter ett tungt fjolår.

Mellan stolparna kommer Anna Karlsson vara en stark målvaktskonkurrent till Josefine Lönn. I försvaret testades rutinerade Johanna Nilsson, ett annat Madesjötillskott, tillsammans med nedflyttade Elin Bälin som mittbacksduo. Laureta Podrimcaku och Sofie Waller, höstens ordinarie par, inledde på bänken.

Ett 4-4-2 i första halvlek blev mer ett 4-3-3 i andra. Mittfältsfyran från start: Filippa Barksell, Anna Wretman (ett riktigt klassförvärv), Malin Thor och Matilda Persson håller hög division 1-nivå. Längst fram kan firma Moa Westerlund/Ebba Larsson ha något riktigt spännande på gång.

I kampen om startplats-mixen finns också unga talangen Emilia Nilsson, bland annat. Den egna produkten satte avtryck redan ifjol när hon avgjorde ÖM-finalen.

Ofelia Medhammar, 16 seriepytsar 2019, lämnade en gigantisk lucka efter sig inför förra året. Kan det produktionstappet bara fyllas upp hyfsat nu – idéerna, potentialen och kandidaterna finns där – så är en stabil och väl godkänd mittenplacering definitivt inom räckhåll.

Första testet under lördagen: Hammenhög i sydöstra Skåne. Hemmalaget blev tabellfemma förra säsongen och fungerar som en bra värdemätare direkt i premiären.

*****

Färjestadens herrar firade seriesegern i division 4 på ett höstinramat Lessebo IP. Det röda gänget hann knappt få av sig guldhattarna i oktober innan Arne Svensson fick samtalet, tog med sig sitt tidtagarur och klev in i som fystränare.

Träningen inför division 3-äventyret kördes igång tidigt, tidigt.

Både ledarstaben och spelartruppen har visat upp ett driv som imponerar i de här sammanhangen. I mina ögon var fysiken och den kollektiva, taktiska medvetenheten framstående redan i fjol.

Det bör kunna bli två styrkor i år också.

Största frågetecknet? Snacket blir ofta detsamma som i många andra nykomlingar: Om kvaliteten i de båda boxarna håller måttet, eller inte.

Sett till fjolårets trupp är Armin Huseinovic en självklar, potentiell matchvinnare även i trean. Han är den där sortens spelartyp som blir extra värdefull när motståndet är starkare än tidigare. Bland nyförvärven kan Filip Sparavec placeras i samma fack. Julian Simonsson, som fortfarande känns lite underskattad med tanke på hans centrala nyckelroll, är sista pusselbiten i den anfallstrio som verkar bli ordinarie.

I kampen om nytt kontrakt (en given målsättning) hade jag dock gärna sett ytterligare något högkvalitativt alternativ framåt. Sparavec försvinner till USA i augusti – och en olämplig skada på Huseinovic i samma veva kan skapa en tungarbetad och målsnål höstvandring på Tallhöjden.

Samtidigt påminner Roger Bernhardsson/Filip Wolf-Ahlquist/Johan Jaenssons gäng en del om seriekonkurrenten, tillika länskollegan Pukeberg. Nybrolaget har tidigare visat att det går att skapa en bra division 3-kärna via ett flitigt arbete på träningsplanen.

Den lokala förbundsserien innehåller fyra nykomlingar underifrån. Det blir ett sådant intressant ”ex division 4”-möte direkt i premiären. Älmhult, som likt FGoIF har varit på den här föreningsnivån tidigare, tog maximala 30 poäng i den sydvästra fyran förra säsongen.

Statistiskt sett ett ännu mer imponerande 2020 än Färjestadens, med andra ord.

Tillåt mig att överdriva, kanske, men jag kan inte minnas en fotbollsmatch på öländsk mark som omringats av en större symbolik på förhand.

Det ska ta mig tusan tävlas om poäng igen. Och idrottsplatserna har återigen börjat verka som den där enkla mötesplatsen för interaktioner och gemenskap.

Tallhöjden har kapacitet för 250 åskådare, enligt nuvarande restriktionsramar. I skrivande stund visar helgens väderprognos cirka 20 grader och strålande sol. Jag har hyllat Färjestadens klassiska inmarschlåt tidigare.

Den kommer nog aldrig att låta bättre än vad den gör vid 14-tiden på lördagen.

”Stå på, gå på – vi ska göra det igen”.

Det är upplagt för premiärfest och rysningar hos alla lokalbollsromantiker.