Hästarna är hennes räddning – ”jag vill inte låta skadan styra”

– Jag har ridit sedan jag var så liten att jag kunde cykla. Jag red i grannbyn men när jag var 11 år fick jag en egen häst, en fjordhäst som jag delade med min syster.

Det säger Jeanette Skogergård när hon berättar om sitt livs stora intresse, men det som också orsakade att hon idag har ett helt annat liv än många andra 50-åringar.

Hästintresset gjorde att hon i vuxen ålder köpte hästar som ingen ville ha och formade om dem till att bli så pass bra att hon kunde sälja dem. Hon var också med i Ölands Ryttarförening och deltog i deras träningar och tävlingar. Men så hände olyckan.

– Det var 1999, jag hade ett halvblod som jag hopptävlade med i klubben. Det var tätt mellan hoppningarna och jag stressade, jag var inte riktigt uppmärksam vilket gjorde att jag gick omkull.

Jeanette blev hängande i stigbygeln och skadades i nacken vilket ledde till att hon blev delvis förlamad. Nackskadan innebar också att hon fick syn- och hörselbortfall och ständig värk.

– Trots allt kunde jag fortsätta rida lite, jag hade en häst som lydde lätta hjälper, men jag kunde ju inte sköta om den ordentligt och sadla och annat som hör till.

Hon bodde tillsammans med sin make Stefan och sonen Ozzian på en liten gård i Gärdslösa. När det inte längre fungerade valde de att bygga en anpassad villa och flytta till Rälla. Men Jeanette ville inte bli stillasittande och att ge upp ridningen var inget alternativ. Hon prövade sig fram men det var först när hon för tio år sedan kom i kontakt med islandshästar som hon ”hittade hem”.

– Jag var på Kollberggården och red på deras islänningar. Jag kände direkt att det var bra för min kropp. Värken avtog och jag blev ledigare i kroppen.

Den upplevelsen gjorde att Jeanette skaffade egna hästar igen, idag har hon tre vuxna islänningar och tre unghästar. Efter många år med olika behandlingar för de nervsmärtor som hon har kvar efter olyckan har Jeanette idag hittat det som hjälper henne allra bäst.

– Jag går till en naprapat, jag använder biolight och jag rider på mina hästar nästan varje dag. Hoppar jag över de här sakerna så märker jag direkt att jag blir sämre.

Biolight är en ljusbehandling som är till nytta för musklerna och används ofta för hästar som har bekymmer. Det var också i ett sådant sammanhang som Jeanette först kom i kontakt med behandlingen.

– Jag såg vilken fantastisk nytta det gjorde för hästen så jag frågade om inte jag också skulle kunna få testa. Det fick jag och jag märkte vilken nytta det gjorde.

Jeanette klarar inte av att yrkesarbeta eftersom skadan i nacken finns kvar och värken med den. Den gör henne också känslig för allt som kan stressa och det tar ett par timmar varje morgon innan hon fungerar skapligt. Men hon håller sig sysselsatt med sina sex islandshästar. Det är de som gör att hon inte faller till föga för smärtan och sådant som hon inte kan göra.

– Det är ingen idé att älta det som har hänt. Jag vill istället hitta de saker som är möjliga och som gör att jag trots allt har ett bra liv.

Hon är med i islandshästklubben Oddur och deltar i olika evenemang med dem. Om ett par veckor skall hon ha med tre unghästar på unghästmönstring på islandshästar där hästarna blir bedömda av en avelsdomare. Och hon vill gärna tävla med sina hästar men det är svårt när hon inte kan rida igenom dom fullt ut.

– Jag hoppas att Islandshästförbundet så småningom skall inrätta en tävlingsklass för oss som behöver ha lite andra regler. Jag rider så mycket och skulle vilja träna hästarna för att sedan kunna tävla.

Jeanette tar mig med till hästhagen och vindskyddet som hon har i Rälla. Där träffar vi en grupp från kommunens dagverksamhet på Kompassen. De kommer två gånger i veckan och hjälper till med det tyngsta arbetet med hästarna.

– De kom förbi en dag och frågade om de fick hjälpa till. Jag sa ja men hade ingen aning om att det skulle fungera så bra. De hjälper mig och jag hjälper dem genom att de får något meningsfullt att göra, de mockar, bär ris och röjer i skogen där hästarna går.

– Jag är så tacksam för att jag får den hjälpen.

Jeanette börjar göra iordning Eidis för dagens uteritt. ”Skogen här i Rälla är så fantastisk, nuförtiden vill jag inte rida någon annanstans.” Hennes hela fokus ligger på hästarna och de ridturer som hon tar för att känna sig i så bra form som möjligt. Att hon fyller 50 år i dagarna låter hon passera i all enkelhet.

– Jag har svårt för att flyga, annars skulle jag gärna vilja resa till Island. Kanske kan det bli möjligt framöver.