Lukas Wiberg, 30 år, jobbar som deltidsbrandman och var en av alla brandmän som kämpade mot branden, som i tisdags bröt ut i trevåningshuset. Han bor själv två hus i från brandplatsen och fick tidigt vetskap om branden men inte omfattningen.

– Min svärmor bor mitt emot och jag bor själv två hus bort. Hon ringde och berättade att det verkade brinna i huset.

Larmet kom ungefär klockan 17.40 och 18.00 hade räddningstjänsten sedan tidigare planerat att ha en övning. Lukas åkte upp till stationen för att göra sig i ordning.

– Jag åkte förbi huset och såg att några stod med brandsläckare men det är bättre att jourhavande brandmän gör en insats i det läget för jag har ingen utrustning på mig.

Senare kom alla brandmän i Borgholm att bli involverade i släckningsarbetet plus brandmän från andra stationer på Öland och fastlandet. När Lukas kom till platsen hade han först som uppgift att ge rökdykarna understöd från korgen på stegbilen.

– Vi hade indikationer på att man inte hade fått kontakt med en familj som bodde högst upp i huset. Fokus låg då på livräddning men efter ungefär 20 minuter fick vi information om att de hade kommit ut från huset vilket var ett väldigt skönt besked.

Under insatsen hade Lukas flera olika uppgifter, bland annat som rökdykare där han försökte hitta de boendes värdesaker.

– Det handlar främst om plånböcker och telefoner men också om sådant som inte går att ersätta, exempelvis fotografier och andra minnessaker.

– Det är svårt att i den situationen gå runt att leta efter saker i lägenheter man aldrig har varit i förut. Men jag tror vi lyckades rädda en hel del saker.

Du bor nära, kände du de som bodde i huset?

– Jag kände några stycken men där och då måste jag bortse från det. Det krävs fullt fokus på jobbet och vad vi ska göra.

Var du orolig för ditt eget hus som ligger ganska nära?

– Vinden låg åt det hållet men det var först senare på natten när lågorna slog ut från huset som jag kände mig orolig. Det var inte läge att gå och lägga sig om man säger så. Men oron försvann när det inte längre fanns risk för spridning.

Lukas Wiberg jobbade fram till 03.00 på natten då andra styrkor kom och löste av merparten av brandmännen som hade jobbat fram tills dess. Under onsdagen och torsdagen fokuserade räddningstjänsten på eftersläckning.

Hur är det att bekämpa en sådan här brand?

– Det är påfrestande och det är svårt att få en helhetsbild när man står där. Det handlar om att försöka kyla ner så mycket som möjligt. Det är en kamp mot klockan från början till slut.

Hur går tankarna där och då?

– Jag är så himla fokuserad på uppgiften och jobbet. Känslorna brukar komma ifatt några dagar efteråt, då landar det.

– Det är det som är så svårt med att vara deltidsbrandman för dagen efter kan jag vara tillbaka på det vanliga jobbet. Men vi har genomgångar efter insatser och det finns möjlighet till stöd om det behövs.