Men FIBK-produkten Johansson gör det på sin vanliga plats, som vänsterforward, för att göra mål.

– Det var ju snack redan på SM-finalen. Då hade de inte kommit med något kontraktsförslag överhuvudtaget, det var egentligen bara löst snack. Sedan hade jag och Kallenberg, (Adam, sportchef) Klockare Bäck (Patrik, sportdirektör och ”VG” (Viktor Gustavsson, huvudtränare) mycket kontakt redan i januari om en eventuell comeback redan föregående säsong. Men där och då kände jag mig inte riktigt redo eller i fysisk form. Så det la vi på is och så blev det en ny kontakt och då hade jag egentligen inga planer alls på att spela kommande säsong. Men de har legat på.

När kom vändningen, när ändrade du dig?

– Det har väl egentligen inte varit självklart någon gång. Jag har fört lite dialog hemma och så, men sedan har jag alltid varit väldigt öppen för det. Jag har varken sagt ja eller nej. Det var inget som kom efter sm-finalen heller utan vi diskuterade fram och tillbaka och hade ganska högt till tak. Så egentligen var det något som kom nu, sista dagarna, när alla papper blev klara. För mig var det väldigt viktigt att ha allt nerskrivet på kontrakt innan jag säger att jag tackar ja.

När ett SSL-kontrakt ska tas fram så är det en förhandling. För ”Mackan” var det med sin gamla tränare tillika gode vän, Adam Kallenberg.

Hur är det att förhandla med någon man känner så pass bra?

– Man känner dem väl lite för väl, kanske. Men jag vet hur det fungerar, hur de fungerar och hela processen. De vet att jag är ganska enkel också, de vet att de kan säga vad som helst och som sagt ha det högt till tak. De kan skicka lite gliringar och sådant men i slutändan så är det så att om jag ska spela och lägga ner den tiden man gör så ska båda parterna vara nöjda, det tycker jag är väldigt viktigt och det har vi löst i detta kontraktet. Båda känner att vi är nöjda. Det är ju ändå en moderförening, om man kan säga det, så det spelar också in i beslutet.

Att de stod i Globen, var det något som påverkade?

– Nae, det var en fantastisk prestation och upplevelsen på plats var ju helt fantastisk. Men det är väl egentligen hela slutspelet, framförallt matcherna i Kifab. SM-finalen var nog inte det som avgjorde utan det är mer helheten med fulla läktare i ett slutspel. Det saknar man ju. Sedan blev det lite snöpligt slut i och med att vi inte fick spela klart semifinalen mot Falun (2020/21). Där och då var jag ändå supernöjd och kände att jag var färdig. Men nu när man varit inne och tittat och sett allting, hur det kan bli när det är fullsatt så är det klart man fått lite sug.

Senaste gången Marcus Johansson spelade en innebandymatch var i en den sedan avbrutna semifinalserien Falun, i mitten av april 2021.

Hur är den fysiska statusen idag?

– Under året har jag egentligen bara njutit av livet, inte tränat mer än en handfull gånger sedan kontakten med Kallenberg. Sedan har jag successivt börjat träna lite för att det inte ska bli från 0 till 100 om det skulle bli en comeback. Så det är svårt att säga var jag står i dagsläget men jag har en hel försäsong på mig att komma i form och jag ska jobba så hårt jag kan för att komma dit. Det finns inget annat.

Första träningen med laget har Johansson i stort sett direkt efter att han träffat ÖB-sporten under torsdagen.

– Jag ska dit idag (torsdag) och tanken är att jag ska träna och krita på.

Hur kommer reaktionerna vara i laget?

– Ja, vad ska jag säga. Förhoppningsvis tror jag de flesta kommer att bli glada att se mig. Jag var med på sponsorgolfen i fredags och då var det några från laget som var med. Så många har väl haft aningar att jag ska göra en comeback i och med att snacket har gått ganska mycket. Så det är väl egentligen mer om när än om.

När nästa säsong är igång finns det så klart ett mål.

– Jag har inte gått igenom några mål med FBC, så jag vet inte vad hela lagets ståndpunkt är i den frågan. Men för min egen del är det givetvis att gå så långt som möjligt. Jag hoppar inte på det här tåget för att vi ska åka ut i en kvartsfinal. För mig är det att försöka stå i Globen nästa år. Det är ändå därför, jag är en vinnarskalle så det är bara vinster som gäller. Sedan är det viktigt att ha jäkligt kul på vägen också.

När det senast begav sig spelade skarpskytten i den så kallade ”superkedjan” med Kim Nilsson och Tim Nyander.

Kan det bli den gamla kedjan igen, tror du?

– Jag vet inte, det är inte jag som tar ut laget. Men de vet ju i alla fall var vi har varandra och såg man lite på föregående säsong så kanske Kim saknade en lekkamrat. Jag och Kim känner ju varandra och har spelat 5-6 säsonger ihop i FBC. Så vi får väl se, det handlar ju om att få ut max ur laget så ingen plats är ju självskriven. Det gäller att jobba hårt.

Kim Nilsson hade en poängmässigt svagare säsong, även om han påpassligt hölls sig framme när det som mest behövdes. Att han höjer sig ytterligare i och med sin lekkamrats comeback är inte osannolikt.

– Det hoppas jag, absolut. Jag vet ju vilken kapacitet han besitter och han fick väl inte ut det riktigt i fjol. Han hade ju lite skador under säsongen och ett VM som tog lite tid också. Men det är klart att jag försöker göra mina medspelare bättre, så är jag som spelare. Jag är ju själv medveten om att jag inte kan ta bollen från ena hörnet och springa upp och göra mål i krysset. För mig handlar det mer om att vara en rollspelare och hjälpa mina lagkamrater.

Men om en passning från Kim kommer så kan du skjuta direkt upp i krysset?

– Haha, ja, lite så har det ju varit. Men föregående säsong, om jag inte minns fel, så gjorde jag ju ganska mycket assist. Så det kanske blir något i liknande i år, jag vet inte, haha.