Magnus Jansson: Magnus Jansson: ”Ett dystert, talande slut på en magnifik FBC-säsong”

Det går nästan att höra det retfulla skrattet från någon slags covidsymboliserande låtsasmänniska.

”Trodde ni verkligen att jag var färdig?”

Det började med ett helt inställt slutspel i fjol. Den här säsongen har sedan varit en konstant blandning av succén på planen kombinerat med pandemisituationer och frågor där resultat, ekonomi, publik och moraliskt ansvar har blandats och balanserats.

Kanske hade det varit naivt att tro något annat när elitidrotten surfat vidare på både den andra och tredje coronavågen.

*****

Det känns som en halv evighet sedan Kalmarsunds seger i fjärde semifinalen.

Mycket hade varit enklare om Falun bara hade knutit ihop säcken och släckt FBC:s finalhopp helt. För det var aldrig en semifinalserie i cyanblå färg, om jag ska försöka damma av en analys av det som hamnat i coronakaosets skugga.

Förutsättningarna kunde ha varit bättre redan från start.

Kim Nilsson – världens bästa spelare 2020, SSL:s poängtvåa 20/21 – gick en hel grundserie utan varken större skadebesvär eller virusanfall. Nu kom covidhotet i slutet av kvartsfinalserien och ett dygn efter att semibiljetten hade säkrats fick forwarden symtom. Bakslaget slog sedan till som en murbräcka i match två och lagets turbo, vapnet som kan göra allra störst skillnad, fick först och främst försöka laga sin egen motor.

Ett scenario som man knappast önskar i ett race med Falun.

Var stjärnans snabba återkomst en bricka i utbrottet?

Många har spekulerat. FBC-lägret har avfärdat.

Marcus Johansson – världens bästa spelare under andra halvan av mars 2021 – följde upp sina 15 kvartsfinalpinnar med att gå poänglös i de fyra semifinalerna. Ett lite tråkigt slut på skarpskyttens finfina säsong och karriär. Den ordinarie förstafemman hamnade istället i strålkastarljuset för sin defensiva insats i de första matcherna – och så skulle det ju inte bli. Formationen hade behövt sprudla och glänsa i offensiv riktning.

Till ämnet poänggörare och nyckelspelare kan Kevin Haglunds olyckliga snedtramp i första semifinalen adderas, ett annat störningsmoment som coachduon Brinkmann/Gustavsson gärna hade klarat sig utan.

Trots allt var det några extremt jämna bataljer vi fick se. Särskilt i Kalmar.

FBC var bättre spelmässigt under långa stunder, men det var Falun som drog det längsta strået gånger två. Efter uddamålsförluster i seriemötena, en i förlängning, var det föreningen från Dalarna som segrade vid de här tillfällena.

Jag väljer att se en viss symbolik i det.

Det handlar om att ha marginalerna på sin sida vid rätt läge.

Vara bäst när det gäller, med andra ord.

Falun växlade upp på ett imponerande, lärorikt sätt och visade prov på sin gigantiska bredd. Än är inte Kalmarsund på Johan Samuelsson i tredjefemman-nivå när det gäller den aspekten.

*****

Ett dystert, talande slut på en magnifik FBC-säsong.

Men också ett klokt och helt vettigt beslut, naturligtvis.

Att hälsan ska gå först har varit på tapeten sedan mars 2020. Den här gången hade klubben inget val. Chansen att parera viruset inom tidsramarna som gällde fanns inte. Det skaver ändå i mig att det inte gick att hitta någon senare finallösning under våren, men jag har inte förbundets alla pusselbitar framför mig.

De tänker nog samma sak som många andra: Få ett slut på den här säsongen så snabbt som möjligt.

Tabelltvåan och bronsmedaljören får ladda om, slicka såren och fortsätta att blicka framåt – uppåt – utan de öländska kulturbärarna Simon Nilsson och Marcus Johansson i tågvagnen.

Hade jag burit en hatt så hade jag lyft den för duon.

Ersättarna har hämtats från Schweiz och Fagerhult, plus U19-backen Mattias Lövenfors från RIG Umeå och supercentern Filip Langer från Tjeckien. Christian Guntsch ska dessutom in som ersättare för succéstämplade Alexander Brinkmann i båset.

En av klubbens största styrkor inför den här säsongen var kontinuiteten. Där finns ett av få frågetecken inför 2021/22. I nuläget känns det inte alls otänkbart att tre nyförvärv tar plats i förstafemman.

Så här skulle FBC kunna mönstra laget när publiken är tillbaka (?) i höst:

Målvakt: Kalle Bending (Thomas Crona).

Förstafemman: Kevin Björkström, Jan Bürki - Kim Nilsson, Filip Langer, Tim Andersson Carlsson.

Andrafemman: Tobias Lindström, Anton Nilsson - Kevin Haglund, Albin Hedstål, Jesper Lindström.

Tredjefemman: Mattias Lövenfors, Gustav Wadell - Filip Stjernberg, Tim Nyander, Oliver Samuelsson (utan kontrakt just nu).

Inte fy skam, de formationerna.

Max Källerteg, som haft en tung debutsäsong, har ett år kvar på sitt kontrakt och lär därmed finnas kvar i mixen. Någon av Albin Jakobsson och Max Johansson ska ta den sista, på allvar konkurrerande backpositionen och offensivt sitter även William Almlöf på utgående kontrakt.

Jag hade gärna sett att Almlöf får en till chans, trots en helt otroligt ojämn nivå under sina två första år. Han är fortsatt väldigt ung, och högstanivån skvallrar om att det ändå finns något värdefullt att kunna putsa fram och jämna ut.

SM-final i Globen inför fullsatta läktare har varit drömmen i många år.

En framskjuten, coronaskadad SM-final inför tomma läktare i Gävle skulle vara verkligheten i vår.

Kanske är det lika bra att det sista steget får vänta.