Cykelsafari till sandheden i Gårdby

Här på “Flacket” har betande boskap bevarat och berikat landskapet ända sedan medeltiden. Sandheden är naturreservat sedan 2014 och utgör en av Sveriges mest sällsynta biotoper. “Endast 75 ha finns idag kvar av denna naturtyp som förutom Öland även finns i Östra Skåne” berättade vår guide Anders Waldenström.

Cykelsafarin gick längs med den slingrande vägen mot väster och vi stannade till för att söka lä från vinden medan vi betraktade en grönvit nattviol. Tidigare om våren finns här gott om orkidéer men nu var det gulmåra och backtimjan som dominerade i antal och doft. Här sågs även backnejlika, harklöver, flentimotej, brunört, fältvädd, vitknavel och för året tidigt blommande axveronika.

Området utgörs av Ancylusvallen som är en strandremsa av Ancylussjön som gick fram här efter istiden då havsnivån var högre än idag. Jorden är mager med ett varmt och soligt läge utan skydd av träd och buskar.

Vår nästa anhalt var vid de järnåldersgravar som finns på området. Enligt en gammal sägen grävdes gravarna upp i hopp om att finna skatter. Några sådana hittades inte, men då bönderna lastade hem funna flisor för att ställa som avskiljare i ladugården spred sig en oro bland boskapen och de vägrade gå in. När man sedan fann på råd och förstod att man ofredat sina förfäders gravar så fick stenarna köras tillbaka till platsen. Lugnet lade sig åter i ladugården.

Vi stannade till vid stenvalvsbron över kanalen som börjar i Dörby och mynnar ut i Åbykanalen vid Sandgårdsborg. Som flera andra kanaler på Öland så är den utgrävd runt 1920-30 tal då tiderna var svåra och all odlingsbar mark behövde nyttjas. Bron är en sk. kallmurad bro som renoverats under 2023 enligt gammal hantverkstradition. Den har också fått en modern granne i form av en betongbro där tunga fordon kan passera då reservatet röjs med jämna mellanrum. “Sandheden kan hållas öppen genom naturvårdsbränningar eller harvning” berättar Anders Waldenström. “Den omgivande tallskogen gör eldning vådligt och stäppen harvas för att hållas öppen och fri från ljung”.

På Galgbacken berättade kunniga medlemmar om hur tingsplatsen använts här i sockengränsen, men att man inte känner till att någon avrättning skulle ha skett här (laglydiga ö-bor?). Då sällskapet parkerade cyklarna för att gå vidare till rastplatsen frågade någon: ”Behöver jag låsa cykeln?” ”Eh, näe” svarade vi andra. Kaffe, smörgås och diverse hembakat avnjöts i Fårprångan som gränsar till Galgmåsarna och de skogsskiften som finns väster om sandheden, också de en del av lantbrukarna i Övra Ålebäcks ägor. Förmiddagen bjöd på trevligt samvaro och gott om mogna smultron. Hit kommer vi gärna tillbaka.