En cirkel på väg att slutas: ”När vi började i division 4 ville man ju vinna SM-guld”
IBF Falun–FBC Kalmarsund
Tid: Lördag, 15.00.
Plats: Avicii Arena/Globen.
Drygt 30 år efter att Färjestadens IBK grundades ska FBC Kalmarsund under lördagen spela sin historiska första SM-final.
En som har varit med på stora delar av den resan – men som de senaste åren haft en mer tillbakadragen roll – är Magnus Gustafsson.
Mr.FIBK var den som fick igång ungdomsverksamheten i Färjestaden och under ett antal år på 90- och början av 00-talet, var han involverad i det mesta i föreningen.
Det var också Gustafsson som var den sexårige pojken Kim Nilssons första tränare 1994 – och han såg tidigt att det fanns potential i den gängliga kroppen.
– Så var det ju. Man såg snabbt att han hade en talang utöver det vanliga, säger Magnus Gustafsson.
2004 lade Gustafsson klubban på hyllan och satsade fullt ut på tränarrollen. Det var också då som en ny era i FIBK:en såg dagens ljus.
Det var året då Kim Nilsson flyttades upp till a-laget.
– Jag minns att jag kom hem till dig och i tvättstugan sa jag som det var; att jag skulle satsa på dig fullt ut. Du fick spela fotboll samtidigt, men att du var tvungen att träna.
Visste du redan då att han skulle kunna bli utsedd till världens bäste spelare vid två tillfällen?
– Ja, absolut. Jag minns att jag sa i en gammal intervju att det är sådana spelare vi måste ha om vi ska bli bäst. Allt fanns där, och mer därtill.
Efter det historiska avancemanget till högsta serien 2007 och uttåget året efter lämnade Kim Nilsson moderklubben för att testa spel i AIK. Redan andra året i storklubben lyckades laget ta hem SM-guldet.
Att han nu, sex år efter att han kom hem till en allsvensk förening som var en hårsmån från att ramla ner i ettan, ska spela SM-final med sin moderklubb, toppar det mesta.
– Guldet med AIK var något helt annat. Då hade vi ett lag med sju landslagsspelare och en förening som hade spelat i SSL i många år och ett färdigt lag. Det här är helt annorlunda. I Kalmarsund har vi byggt upp något över tid och vi kommer från en resa i allsvenskan och har varit underdogs. Den här gruppen har vi jobbat med i många år nu och organisationen och föreningen har utvecklats. Så jag måste säga att det här slår lite högre. Det är en tuffare resa som vi kommer känna av på lördag när alla åker upp och hejar på oss, säger Kim Nilsson.
Men det kunde ha tagit en annan väg där innan du kom hem?
– Ja, det var några jobbiga matcher när jag satt där nere i Schweiz och det gick tungt för laget. Det hade varit surt med division 1 där.
– Ja, då hade du inte kommit hem, så det var väldigt viktigt att vi löste det då, säger Gustafsson, som hoppade in i båset under säsongen och räddade kvar FBC i allsvenskan.
2018 tog Kalmarsund klivet upp i SSL och efter blott fyra säsonger i den högsta serien är FBC nu alltså klart för SM-final mot Falun.
Trodde du att det var möjligt när ni kämpade på mot Högby, Borgholm och SSG under 90-talet, Mange?
– Man kan se det på två sätt. Känslan var att vi inte hade någon gräns och när vi började där i division 4 ville man ju vinna SM-guld. Vi vann ju mycket på ungdomssidan, så varför skulle inte seniorerna kunna göra det? Så sa jag ofta förr, om vi lyckas länka ihop det på rätt sätt med egna ungdomar, hemvändare och rätt personer som arbetar i föreningen med marknadsföringen och sådana bitar för att få den ekonomiska tyngden i det för att kunna plocka in nyförvärv, säger Magnus Gustafsson.
– Sedan har vi ju arenan. Vi är begränsade i den här kommunen, så därför blev FBC Kalmarsund väldigt viktigt för att vi skulle kunna ta nästa kliv. Färjestadens IBK hade inte kunnat värva spelare på det sättet med den ekonomin vi hade, men FBC blev en länk i det hela.
Kim, vad betyder ”Mange” för dig?
– Det var han som fick mig att sluta med fotbollen, haha. Nä, men han var otroligt duktig med alla ungdomar och tog väl hand om dem. Det är viktigt att ha en sådan stark ledare som i alla fall jag lyssnade på och hade stor respekt för. ”Mange” har betytt jättemycket för mig och jag har ju spelat massor av vår- och vintercuper här inne (i Färjestadens sporthall) och man satt däruppe i ribbstolarna och tittade när ”Mange” och de andra spelade.
– Ja, man var ju livrädd att träffa barnen som satt där bakom målet på uppvärmningen. Det var därför vi alltid träffade mål, säger Gustafsson.
Faktum är att det inte var någon självklarhet att Kim Nilsson skulle satsa helhjärtat på innebandyn. Familjen Nilsson var en fotbollsfamilj och pappa Magnus var en framträdande spelare i Färjestadens GoIF och tillhörde även Kalmar FF.
– Så var det ju, och ”Mange” fick mig väl att inse att jag kunde gå ganska långt inom innebandyn, säger han.
Att spela stora matcher är något som Nilsson gjort förut och en erfarenhet som kommer bli viktig i och med att de flesta av hans lagkamrater aldrig tidigare spelat en fajt av den här digniteten.
– Jag har haft den stora äran att vara med i nio stora finaler med över 10 000 på läktarna. Nästan alla andra i laget har inte gjort det. Men det viktigaste är att bara gå ut och le lite och inte tänka på omgivningen, för då kommer det kännas betydligt större än vad det är. Det är exakt samma innebandyplan, exakt samma lag, exakt samma boll och exakt samma spel. Så det är bara att ta ner axlarna och göra det man är bra på och att försöka njuta lite, även om alla inte kan det.
Vinner FBC under lördagen har 34-åringen tagit hem VM- och SM-guld under samma säsong. Den stora frågan är om Nilsson orkar ladda om efter en sådan fullträffssäsong.
Du har två år kvar på kontraktet, men fortsätter du nästa säsong om ni vinner?
– Jag har kontrakt och har inte tänkt i de banorna alls. Det är inget jag fokuserar på.
Magnus Gustafsson kommer sitta på läktaren i Avicii Arena.
– Man njuter av den här framgången. Nu när man inte är inne i det på samma sätt i omklädningsrummet så blir det på ett annat vis. Man ser ju grejer och vill gärna vara med och styra mer än vad man kan. Så inför sista semifinalen ringde jag faktiskt till Kim och delade med mig av några grejer jag tyckte han skulle tänka på.
Händer det ofta?
– Det var mer förr. Nu är det mest Kim, Anton (Nilsson) och Oliver (Samuelsson) jag hör av mig till. Det kan vara små, små detaljer som avgör allt, och då måste jag bara få ur mig det. Förr var det betydligt fler spelare som kunde få sig ett samtal.
”Det är exakt samma innebandyplan, exakt samma lag, exakt samma boll och exakt samma spel. Så det är bara att ta ner axlarna och göra det man är bra på och att försöka njuta lite, även om alla inte kan det.”Kim Nilsson.