Ledare: ”Samhället slogs sönder - men det gick att bryta trenden!”
Det fanns efter sommaren en viss uppgivenhet. De som på ett eller annat sätt utsatts för det meningslösa förstörandet, gång efter annan.
”Nattvandringar med föräldrar - vad gör det för nytta, ungarna väntar ju bara till föräldrarna åkt hem igen?”
”Ökad polisnärvaro - jo tjenare, så fort en polisbil närmar sig samhället går larmet busar emellan.”
”Meröppet på fritidsgården - alltså det är ju inte på fritidsgårdarna ungarna slår sönder prylar!”
Jodå, vi har hört suckarna, både från föräldrar och de som drabbats av skadegörelsen.
”Alla behöver inte göra allt, men om varje liten del bidrar med något så går det att förändra på riktigt.”
Men vänta lite nu, hur har det funkat i vinter, har det inte varit mindre skadegörelser? Jo, exakt! Analysen är att vi kan prata om många bäckar små.
Det går att vända trender. Alla behöver inte göra allt, men om varje liten del bidrar med något så går det att förändra på riktigt. Pallen har många ben, men Mörbylånga kommun är den sammanhållande länken.
Analysen i höstas var självklar, något måste göras. En bråkdel av all skadegörelse fanns till och med på film. Ansikten och röster har känts igen, kanske inte på de som hållit i stenen men kompisgäng har identifierats. Föräldrar har blivit medvetna om i vilka sammanhang deras barn figurerat, något som i en del fall säkert lett till obehagliga uppvaknanden.
Tvärgrupper har bildats mellan skola, social och polis. Säkert är det för tidigt att säga att den meningslösa skadegörelsen i samhället är över, i viss mån kommer den alltid att finnas, men den stora vågen har i vart fall kunnat dämpas.
Det är inte okomplicerat att så starkt rikta insatser mot delar av en kommun. Från södra Öland hörs frågande röster. Visst, en förståelse finns för att det behövs riktade insatser mot en eskalerande skadegörelse i en växande kommundel. Men samtidigt en besvikelse som ligger nära upprördhet över att fritidsverksamhet på södra Öland dras ned i en direkt följd. Hårddraget - ungdomar på södra Öland får lida för att ungdomar i Färjestaden inte sköter sig.
Här handlar det dock om att släcka elden där den brinner som värst. Och i det hänseendet så går det inte annat säga än att de riktade insatserna gett önskvärt resultat!
