Alexander Jensen: Alexander Jensen: ”Telefonförsäljaren krossade mina fördomar”
För några år sedan väcktes jag en lördagsmorgon av att telefonen ringde ilsket och jag ångrade snabbt att jag hade svarat och inte tryckte bort samtalet. Det var en trevlig men tjatig och påstridig telefonförsäljare som ville ge mig ett nytt elavtal.
Jag hade varit på fest kvällen innan och det blev sent. Därför var jag inte riktigt med i huvudet. Försäljaren fintade bort varenda försök från mig att avsluta samtalet och jag kunde inte bara lägga på i örat, det kändes väldigt oartigt.
Efter en stund hade jag helt tappat koncentrationen och hängde inte med alls. Det hela slutet med att jag hade tecknat ett nytt elavtal. Efter samtalet kände jag mig dum som hade låtit försäljaren pracka på mig detta. Det tog mig en halv dag i telefonkö för att säga upp det.
Men det lärde mig en läxa. Nu för tiden brukar jag inte svara okända samtal och om det händer så lägger jag på i örat om det visar sig vara en försäljare. Jag orkar inte övertyga försäljaren om att jag inte är intresserad för det kan ta många minuter och mycket energi i anspråk.
Men igår väntade jag ett okänt samtal och svarade när det kom. Det var inte den jag hade väntat mig i andra änden.
– Hej, jag ringer från Skellefteå Kraft och har ett mycket bra erbjudande.
Jag mindes förra gången en försäljare ville ge mig ett nytt elavtal och fick lite ont i magen. Hur skulle det här gå?
Jag hann inte berätta om mitt ointresse förrän hon hade presentera erbjudandet. Den här gången kändes det faktiskt annorlunda. Hon var trevlig men dessutom så pratade hon norrländska och det älskar jag. Det är en härlig dialekt.
Alla som kan något om försäljning vet också att det är den dialekten som inger störst förtroende. De mest framgångsrika försäljarna kommer från Norrland.
Det hade varit betydligt enklare att lägga på om försäljaren hade pratat östgötska eller västgötska.
Det var en fröjd att lyssna på hennes beskrivning av elbolaget på norrländska. Allting hon berättade lät så himla klockrent och jag kunde inte hitta många anledningar till att ifrågasätta hennes argument. När jag lyckades ställa kritiska frågor hade hon bra och förtroendeingivande svar att ge. Hon var väldigt trevlig, förstående och inte ett dugg påstridig.
När samtalet nådde mot sitt slut skulle hon säkra dealen. Men då fick jag faktiskt kalla fötter. Det kändes för bra för att vara sant. Då hörde jag en röst i mitt inre som påpekade att det då ofta brukar vara det.
– Det låter väldigt bra men jag tycker inte om att ingå avtal via telefonen utan vill undersöka det här själv först. Kan du ringa igen nästa vecka?, sa jag ursäktande.
Jag var beredd på att hon nu skulle bli påstridig och försöka övertala mig att göra en deal. Men inte alls.
– Självklart, det förstår jag till fullo. Men då hörs vi igen nästa vecka.
Det kändes fantastiskt och jag insåg att allting hade nog inte handlat om dialekten. Hon var en förtroendeingivande telefonförsäljare och därmed krossade hon mina fördomar om det yrket.
