Elias Johansson, 30 år, är uppväxt på en bondgård i Gärdslösa men flyttade till Borgholm när han var 13. Hans morfar var mångsysslaren Gunnar ”Pluggen” Johansson, som bland annat drev Gunnars Gatukök. Det var där Elias gjorde sin första prao i lågstadiet, men det var inte det som fick fart på matintresset.

– Nej, jag gjorde ingenting den veckan. Jag åt allt hela tiden, säger han och skrattar.

Det var ingen enskild händelse som väckte matintresset. Det var inte ens avgörande när han valde yrkesinriktning.

– Det handlar väl om två punkter. Jag har alltid älskat mat och jag har alltid ätit för mycket mat. Jag hatar att vara hungrig och älskar att vara mätt.

– Den enda gymnasielinjen som fanns här i Borgholm var hotell- och restaurang och jag var inte sugen på att bussa in till Kalmar varje dag.

Yrkeslivet började tidigt. Redan första året i gymnasiet fick Elias sommarjobb i köket på Harrys i Borgholm, och han behövde inte gå sysslolös efter utbildningen. Först fick han jobb på Kalmar hamnkrog men provade snart lyckan på Steakhouse Vassa Eggen på Stureplan i Stockholm, efter att ha fått tips av en kompis. Det var där han lärde sig yrket.

– Det var då som jag förstod vad yrket verkligen handlade om. Det var väldigt lärorikt och militärisk disciplin. Kökschefen och souschefen hade fått gå den hårda skolan. Den ena hade varit på någon krog i Frankrike där hans kökschef kastade flingsalt i ögonen på kockarna.

– De var hårda men rättvisa. Jag är tacksam för min tid där och uppfostran jag fick i köket.

Hur är jargongen och stämningen i krogbranschen?

– Det är mildare klimat nuförtiden. Facket har gjort mycket för att göra yrket mer attraktivt i allt från löner och arbetstider till jargongen.

För varje år avancerade han i hierarkin och tredje året blev han erbjuden att bli souschef. Elias valde istället att sluta. Istället gav han sig ut för att backpacka och målet var att finna sin biologiska far och dennes familj i Indonesien.

– Jag hade inte träffat min far sedan jag föddes. Jag var trött på storstaden och behövde komma iväg för att hitta mig själv. Jag lyckades hitta honom och det var överväldigande att återförenas.

Det var också där som han verkligen fick upp ögonen för konceptet sharing, och att äta med händerna.

– När jag kom till min familj i Indonesien åt de alla middagar tillsammans. De satt vid bordet och delade på en helgrillad fisk och ris. Det var så himla trevligt och det var då jag fattade grejen.

– Jag älskar att äta med händerna, men det gäller att tvätta sig noga innan och efter. Jag ser bara fördelar med det. Lär man sig bara tekniken går det att äta med finess och jag uppmanar folk till att börja göra det.

I samma veva öppnade Svante Ekberg, Henrik Insulander och Jonas Calmvik Lundgrens Garage. Elias sökte jobb.

– Vi hade en face time-intervju när jag låg på stranden, och fick jobbet som kökschef. Jag åkte tillbaka till Stockholm och fick skjuts till Öland med Henrik Insulander. Vi hade aldrig träffats innan men lärde känna varandra snabbt.

Sedan dess har han jobbat på Öland under somrarna och några månader i Stockholm på vintern. Resten av tiden ägnas åt jakt och fiske som är det stora intresset.

– Jag är uppväxt på en bondgård och var med på älgjakten första gången när jag var fem år. Det är min stora passion i livet och tack vare att jag lagar så mycket mat på sommaren kan jag lägga mycket tid på jakt och fiske under vintern.

En sommar jobbade han på Brasseriet som lunchansvarig och sedan på kvällen jobbade han på Matbaren, totalt blev det 387 timmar i juli.

– Det tar på krafterna men det funkar eftersom att jag vet att det är under en bestämd period. Det är det som gör att jag kan vara mycket ledig på vintern och då är det värt allt jobb.

Ofta diskuteras det att stressen och arbetstiderna är stora nackdelar i kockyrket. Men Elias presterar som bäst under stress och har inga problem med arbetstiden, eftersom han inte har några småbarn. Däremot lyfter han alkoholen som en av de stora baksidorna. Genom åren har han sett många kollegor utveckla alkoholism.

– Gästerna kommer dit för att festa och alkoholen är väldigt tillgänglig i branschen. För att orka jobba så mycket under en sommar blir det en hel del festande, för man måste ha lite roligt ibland också. Det går inte att bara jobba och sova.

– När sommaren är slut brukar jag ”stänga av säsongen” vilket betyder att jag slutar dricka, börjar träna och håller mig sysselsatt. Annars hamnar man i en ond cirkel som man aldrig kommer ut ifrån.

Är du orolig för att bli alkoholist?

– Jag har bra självdisciplin men jag vet många kockar som inte har det och dom trillar dit. Den vetskapen gör att jag har en spärr i huvudet, jag vill inte hamna där.

– Men det är lätt hänt för spriten är så accepterad och en naturlig del av branschen. Den finns överallt och är väldigt lättillgänglig.

Elias har aldrig haft ett kall till mat eller matlagning. Matintresset har utvecklats under karriären och har de senaste åren blivit riktigt stort.

– Jag har aldrig haft några särskilda drömmar inom yrket och har ingen ambition att tävla. Jag lagar mat och vill vara duktig på det. För mig är det väldigt viktigt att leverera det bästa jag kan.

– Jag gillar den kreativa sidan av yrket. Att tänka igenom olika smakkombinationer och sedan provlaga det. Det börjar med ett frö i huvudet och sedan provar jag mig fram tills det blir en bra slutprodukt, det ger mig en kick.

Vad är god mat för dig?

– Det är en balans mellan sött, syra, sälta och umami. Smak och balans är viktigt men jag gillar också att jobba med texturer, att det ska finnas en kontrast med både krisp och mjukt.

Idag jobbar han på Tack o Bock som i höstas lanserade ett nytt koncept med asiatiska smaker. Ett format som Elias var mycket delaktig i att skapa. Han vill ha det rustikt, avslappnat och helst att alla kring bordet äter med händerna, från rätter som delas med varandra.

– Jag har aldrig jobbat med fine dining och tycker inte om det. Jag gillar rustik och jäkligt god mat utan krångel. Här på Tack o Bock lagar vi elegantare street food och det är helt i min smak. Asien har de största smakerna i världen och det går inte att hitta i någon annan matkultur.

– Vi har bara 17 sittplatser och som kock kommer jag väldigt nära gästerna, ibland tar jag till och med emot beställningar. Det har blivit en väldigt mysig, intim och avslappnad krog och det tycker jag om.