Krönika: Livet som elev på Åkerboskolan - efter branden
De första veckorna på höstterminen var minst sagt annorlunda. Byggnaden där vi hade spenderat alla skoldagar bara för några månader sedan var nu en ruin. Min klass med minst antal elever blev placerade i en av förskolans lokaler. Som barn på nytt. Jag tror att vi alla var ganska nöjda över att slippa den ekande bygdegården där niorna och sjuorna fick ha lektioner. Lärarna försökte anpassa undervisningen till de trånga ytorna så bra det gick, genom promenader och lektioner utomhus. Om jag ska vara helt ärlig så åstadkom vi elever nog inte jättemycket på dessa lektioner.
Några veckor efter branden kom barackerna äntligen på plats där högstadiet nu håller till. De är placerade på parkeringen bakom Åkerbobadet. Två stycken vita, sterila byggnader med gråa ränder. Den ena består av lärarrum och expedition, i den andra får klassrummen trängas. När jag kommer dit på mornarna är det alltid fullt med folk på innergården. I alla fall så länge vädret tillåter. De mornar när det är mulet och kallt tränger alla elever ihop sig i de små hallarna som leder in till klassrummen. Då sitter vi på golvet(det finns inga bänkar eller andra sittplatser) med ryggarna mot elevskåpen.
Jag tror att vi elever har vant sig vid de trånga lokalerna nu, men folk som kommer utifrån skulle nog bli förvånade över hur det faktiskt ser ut. Tyskasalen till exempel är så liten att bara nio elever får plats. Grupprummen är få och sällan lediga eftersom de används som rastutrymmen. Det finns ett klassrum som har inretts som rasthall, men den är oftast smockfull av elever. De utrymmen som då finns kvar är de små hallarna som leder in till klassrummen.
Eftersom jag själv går i nian kommer jag inte få uppleva den nya skolan. Men jag hoppas att den kommer på plats så snart som möjligt och att de yngre klasserna får glädjas över att ha rastutrymmen och lokaler som är tillräckliga.
Hedda Strömbeck, elev i årskurs 9
