Under hösten 2016 vred Felicia Sannestam, som då spelade innebandy i FBC Ungdom, till knäet så pass allvarligt att man först misstänkte en korsbandsskada. Men när läkarna gick in och kollade knäet via en så kallad titthålsoperation, såg de att korsbandet inte var helt av.
– Så de gick bara in och skrapade lite på menisken och sedan var jag igång och spelade i februari 2017 igen, säger hon.
Efter en vända hemma i moderklubben SSG tog Sannestam steget in till dåvarande allsvenska FBC Kalmarsund inför säsongen 2020/21. Till en början flöt allt på, men under försäsongens sista match mot Warberg, small det till i det andra knäet.
– Jag spelade forward och skulle springa hem och komma på rätt sida. Jag fick en liten touch av motståndaren när jag skulle sätta ner foten och det vänstra knäet vred sig och det gjorde skitont. Korsbandet gick av då, men läkaren tyckte att jag kunde fortsätta spela utan det. Alla tester såg bra ut och det kändes bra – men i första bytet på första träningen när jag skulle börja gå för fullt i november, så gick det sönder igen och då gick förmodligen även menisken sönder.
23-åringen fick vänta på tid för operation till augusti 2021 och efter ingreppet, där läkarna sydde ihop menisken och rekonstruerade ett nytt korsband, gick allt åt rätt håll.
– Men plötsligt kändes det som att allt gick bakåt. Jag kunde inte sträcka ut benet och hade väldigt ont, så de fick gå in i knäet ytterligare en gång i december 2021.
Vad åtgärdade de den gången?
– Läkaren trodde att han hade tagit en för tjock sena som nytt korsband. Så han gick in och tog lite på den och tyckte samtidigt att menisken såg bra ut. Men efter det ingreppet blev det inte ett dugg bättre och nu gör de inte mer i Kalmar. Så jag fick tips av min sjukgymnast att ta kontakt med en specialist i Göteborg.
Efter ett besök på västkusten står det klart att en ny operation väntar för Sannestam. Den fjärde i ordningen för hennes sargade knän – och initialt blev hon lovad en operationstid i augusti. När kalendern visar slutet av september månad har 23-åringen ännu inte fått någon kallelse.
Vad tror de att det är för fel?
– De tittade på MR-bilderna igen och misstänkte att det var något med menisken. Jag har läst i journalen och där skrev de i Göteborg att den hade blivit felsydd och att roten på menisken eventuellt hade skadats.
Felicia Sannestam
Ålder: 23.
Bor: Kalmar.
Gör: Studerar till lärare.
Familj: Mamma, pappa och två bröder.
Moderklubb: SSG IF
Övriga klubbar: FBC Kalmarsund, FBC Kalmarsund Ungom.
Vad väntar härnäst?
– Det är egentligen bara att gå runt och vänta. Jag har ringt och tjatat hela året, minst en gång i veckan. Nu är det svårt att få svar, för det är så många som ringer, och de har öppet så pass korta stunder. Jag behöver sköta alla kontakter själv i och med att Kalmar inte gör något mer åt knäet.
Det känns som du hamnat lite i kläm?
– Ja, det har varit väldigt rörigt med alla turer fram och tillbaka. Motigt liksom. Det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Nu vill jag bara få det gjort och att det ska bli så pass bra att jag kan leva ett normalt aktivt liv. Det var så längesedan jag spelade innebandy nu att det inte är det primära. Sedan saknar jag givetvis att vara en del av ett lag. Jag har ju alltid varit det. Men ska jag spela innebandy framöver kommer jag göra det för att det är kul, inte för någon elitsatsning.
Felicia Sannestam gjorde sin a-lagsdebut i SSG redan vid 12 års ålder och har således, trots sin ringa ålder varit en del av den öländska innebandyn under lång tid. Efter Kalmarsunds SSL-avancemang i våras gick kontraktet ut och med den brokiga skadehistoriken blev det inget förnyat avtal.
Du har ingen ambition av att ta en annan roll i en förening?
– Nu vill jag egentligen bara vänta och se vart det här tar vägen. Det är mentalt ganska jobbigt att sitta på motionscykeln varje träningspass som jag gjorde förra säsongen. Det är ju skillnad om det går åt rätt håll, men det har ju inte gjort det för mig. Man vill ju bara vara på andra sidan sargen, men samtidigt är det kul med gemenskapen också.
Hur känner du kring att det har blivit så här?
– Man känner en stress och frustration. Nu vill jag bara att det ska bli så bra som möjligt så snabbt som möjligt. Prio ett nu är att jag ska kunna leva ett så pass normalt liv att jag kan springa och göra saker utan att behöva tänka mig för. Nu gör det ont varje steg jag tar, men det beror säkert på att jag har tappat så mycket muskler i benet. Men jag tror att det kommer bli bra. Det handlar om att få det rätt från början bara.
”Nu vill jag bara få det gjort och att det ska bli så pass bra att jag kan leva ett normalt aktivt liv. Det var så längesedan jag spelade innebandy nu att det inte är det primära. Sedan saknar jag givetvis att vara en del av ett lag. Jag har ju alltid gjort det. Men ska jag spela innebandy framöver kommer jag göra det för att det är kul, inte för någon elitsatsning.”Felicia Sannestam.